Att idrotta på hög nivå kan vara tufft, det kan vara både fysiskt och mentalt påfrestande, det kan vara svårt att hinna med skolarbetet och andra hobbys eller aktiviteter. Men att idrotta på elitnivå kan också vara oerhört lärorikt och betydelsefullt. Detta är något som Tove Rogestam upplevt under hennes många år av idrottande i Linköpings Konståkningsförening. 

Tove förklarar att hennes karriär inom konståkning började redan när hon var tre år gammal, eftersom skridskoåkning var något som föräldrarna tyckte att man skulle kunna. Hennes två år äldre syster tränade också konståkning av samma anledning, 

Eftersom min storasyster fortsatte så fortsatte jag också, säger Tove.

Hon fortsatte träna kontinuerligt, hon utvecklades snabbt och träningsmängden ökade i linje med det. Med åren började Tove tävla och hon hade även träning varje dag efter skolan.

Ja, alltså konståkning är ju den enda sporten jag har ägnat mig åt.

Konståkningen blev därmed central för Tove under uppväxten och när det var dags att börja högstadiet blev konståkningen även en del av skolan då möjligheten fanns att träna under skoltid på Arenaskolan. När gymnasiet började var Linköpings idrottsgymnasium Toves val och träningarna under skoltid fortsatte. Samtidigt var skolgången mer träningsrelaterad vilket bidrog till att kunna hålla igång och utvecklas inom sporten. 

Under denna del av tonåren var det många av kamraterna som slutade med sin idrott på grund av olika anledningar som höga krav, nya intressen men även på grund av skador. På frågan om hon någonsin funderat på att lägga skridskorna på hyllan svarar Tove:

Alltså, det har ju varit perioder då det inte har gått så bra och då har man ju börjat ifrågasätta, men det har ju aldrig varit något seriöst.

Jobbiga perioder är något som alla idrottare kommer att uppleva och bemöta på något vis, men Tove låter inte de tuffa stunderna övervinna hennes kärlek för sporten. Tove menar att det som driver henne framåt är att kunna se utvecklingen, hur man steg för steg blir bättre på träningarna. Detta bidrog till motivationen hos Tove som gjorde att hon orkade sträva vidare. 

Man kom framåt och man hade alltid något man kunde träna på. Det var ju sånt som jag skulle säga bidrog till att man blev motiverad att fortsätta.  

Vissa moment inom idrotten kan vara särskilt svåra och kan skapa frustration och besvikelse, för Tove blev piruetterna en sådan utmaning.

När jag var yngre så var jag inte så bra på piruetter. Jag var rätt så slarvig, men sen när jag började träna ordentligt och verkligen försökte så har det blivit bättre. Till slut kommer man ju få utdelning av det man övar på, så att saker och ting blir bättre.

Denna mentala förmåga, att kunna fortsätta kämpa mot resultat som känns långt borta och att kunna vänta på en senare belöning, är en viktig läxa som många idrottare ständigt brottas med. Konståkningen har lärt Tove hitta det tålamodet och kämparglöden för att fortsätta med sporten som hon brinner för. Långsiktiga mål inom idrotten får man oftast inte snabba resultat från, utan det är en lång, utdragen process där man växer och utvecklas över tid och belöningen man får av att uppnå sina mål dröjer ofta. Detta är också sant för många andra processer i livet. Tove belyser att lärdomarna om tålamod och belöningar som kan dröja kommer att hjälpa henne i andra situationer i livet även utanför idrotten. 

Då Tove nu är 18 år och går sista året på gymnasiet så är skolan också en viktig del av vardagen. Att lyckas få in 10-14 timmar träning i veckan och samtidigt hinna med allt skolarbete som måste göras är minst sagt en utmaning.

I tvåan var det väldigt mycket i skolan och då var det väldigt svårt att hinna med allt, skulle jag vilja säga. Det blev väldigt påfrestande mentalt, man blev väldigt stressad och då gick det ut över träningen en del, på grund av att man inte kunde fokusera lika bra. 

Men hur gör man då för att klara av denna stress med att få ihop skola och träning? Tove berättar att hon ägnar väldigt mycket tid åt att planera och strukturera upp allt i förväg så att hon har koll på vad hon ska göra. Sedan försöker hon följa det uppsatta schemat samtidigt som hon försöker undvika att frestas av att titta på mobilen. Först måste hon göra det hon ska göra för att sedan få titta på mobilen. När man idrottar på en så hög nivå som Tove gör, samtidigt som man går i skolan måste man vara disciplinerad för att hinna med allt. Hon berättar att hon vet när hon har träning och då planerar hon utifrån det.

Själva träningen är väldigt strukturerad så man får insikt i hur man ska strukturera sig själv.

Disciplinen blir en viktig och naturlig del av livet och en ytterligare en lärdom som Tove har fått genom konståkningen. 

Idrotten har varit en stor del av Toves liv och har bidragit till att hon lärt sig flera viktiga livsläxor. Genom sporten har Tove lärt sig hur man tar sig an motgångar och hur givande det kan kännas att uppnå ett långsiktigt mål. Sporten har även givit henne disciplin och tålamod. Idrott är inte enbart en rolig fritidsaktivitet med jobbiga träningspass som ger starkare muskler, utan idrotten kan även ge väldigt viktiga erfarenheter som kan nyttjas genom hela livet och som kan vara en avgörande roll i mötet med livets svårigheter och i Toves fall är konståkningen ett bevis på just detta. 

Anya Björkly-Nordström
Linköpings konståkningsförening