Mitt intresse för att röra på mig har alltid varit stort (kanske rastlös?). Jag har hunnit testa det mesta – fotboll, Aikido, längdskidor och handboll – innan det stora intresset för cykel väcktes till liv när jag var 13 år.

Sa jag rastlös? Jo, när jag väl valde cykel – och närmare bestämt MTB vid 16 års ålder – fortsatte jag ändå med längdskidor vintertid för variationens skull. Löpning blev också en naturlig del av träningen året runt, och varför ligga på latsidan när man ändå kan passa på att lära sig lite styrketräning under tonåren?

Jag har hunnit med många mil – både i bil och på cykel – genom åren som tävlingsaktiv. Ett år hade jag uppåt 40–45 starter på en och samma säsong. Inte nog med det, jag har också fått se fantastiska platser och träffat mängder av likasinnade längs vägen.

Satsningen på MTB höll i sig tills jag var omkring 23–25 år, innan både knopp och kropp började tacka för sig. Innan dess hade jag några fina år som junior med framskjutna placeringar, men det ville sig inte riktigt som senior. Det var en kombination av olika orsaker som satte käppar i hjulen.

Med det jag vet idag skulle jag ha gjort många saker annorlunda. Det är inte den som tränar mest som vinner, utan den som tränar smartast. Och man behöver ett socialt liv – för att kunna koppla av och orka i längden.

Till slut blev det de återkommande skadorna och rehabperioderna som fick mig att byta spår. Men med något ont kommer ofta något gott: det var då jag hittade triathlon – både som tränings- och tävlingsform – och samtidigt en mer balanserad livsstil.

Ett nytt kapitel: från Ironman till entreprenör

Livet förändras när man blir “vuxen” – med fru, hus och barn. Med noggrann planering mellan jobb, familjeliv och renovering lyckades jag ändå göra en satsning mot Ironman Kalmar 2017. Det blev startskottet för en helt ny era.

Jag överlevde Kalmar – och klarade sub10! Samma höst blev jag antagen till en utbildning i Stockholm: personlig tränarutbildning med inriktning mot konditionsidrott. Ett naturligt steg, då det var precis det jag levt med hela livet.

Mitt under utbildningen fick jag jobb och valde att starta eget som coach. Företaget lever vidare idag och jag har hunnit med både föreläsningar, PT-kunder i gymmet, på löparbanan, i simhallen, på cykel… Jag har också skapat utbildningsmaterial för föreningar och förbund, och på senare tid även börjat jobba med bikefit.

X-tri – den extrema vägen vidare

Den “nya eran” jag nämnde? Efter pandemin, när i princip all tävlingsidrott låg nere, snubblade jag över något som kallas X-tri – alltså extreme triathlon. För den som undrar: nej, det är inte en enklare variant av triathlon, utan raka motsatsen.

Formatet bygger på en traditionell långdistanstriathlon (som är 3 800 meter simning, 180 km cykel och 42 km löpning) men genomförs i tuffare miljöer. Simningen sker ibland i vatten med temperaturer runt 10–13 grader. Cykelsträckorna innehåller ofta över 3500 höjdmeter, gärna i berg med dåligt väder som bonus. Och nej, den avslutande löpningen är inte “bara” ett marathon – i regel avslutas den med en rejäl stigning på 10–17 kilometer och målgång på toppen.

Man kan glömma att slå personliga rekord i det här formatet. Det handlar om något helt annat: pannben, naturupplevelse och gemenskap.

Att hitta sin väg – om och om igen

Idrotten har tagit mig genom många faser i livet – från rastlös ungdom till målinriktad tävlingsidrottare, från skador till nya insikter, och från individuell satsning till att idag få hjälpa andra att utvecklas. Resan har inte alltid varit rak, men det är kanske just i svängarna man hittar sin riktiga drivkraft. I skrivandets stund har jag lyckats erövra en bronsmedalj på tempo-SM, en silvermedalj på SM olympisk distans i triathlon, vinst i Birkebeinerittet som junior. Deltagande i VM marathon på MTB, triathlon långdistans (ITU) samt VM i X-tri (Norseman).

/David Windisch