Ett litet inlägg med ett stort TACK och ett stort GRATTIS samt en uppmaning så här efter OS.
Den första delen handlar om den Svenska idrottsmodellen och engagemang. Artikel två tar upp varför vi kanske inte alltid når hela vägen eller ”åker ur tidigt”, den summeras med ordet tålamod. Önskas kommer också en tredje del, som då handlar om kvalité i den svenska modellen.

Del 1.

Tillsammans skapar vi idrott och idrottsframgångar
Under en golfrunda sommaren 2024 fick jag tillfälle att spela med två tyska spelare i 25-30 års åldern. Väldigt snabbt kom dom in på: ”Sverige – vilket jäkla idrottsland ni är!” ”Helt otroligt att ni kan vara så bra när landet är så litet befolkningsmässigt”. Trots att jag kanske inte höll med helt… så envisades dessa båda ungdomar med att så var fallet. Efter 4 timmar kände jag mig tvingad att hålla med, nästan helt i alla fall.

Vi är ju faktiskt ofta med ganska långt fram i oerhört många sporter! Skidor, Skidskytte, Alpint, Freestyle, Hockey, Golf, Bordtennis, Rally, Handboll, Innebandy, Volleyboll, Kampsport, Armbrytning, Mountainbike och Simning för att bara nämna några. Många sporter av dessa är sporter som är oerhört stora i världen. Otroligt att lilla Sverige kan producera på detta sätt.

Sport är också tradition, vilken tur att vi har en tradition av att ge många chansen i många olika sporter. Det finns många förebilder att ta rygg på och en stor framgång ger direkt en impuls till fler att testa. Låt oss fortsätta ge många barn och ungdomar chansen och ta vara på förebilderna som finns. Jag tror och hoppas att våra förebilder nationellt och lokalt önskar ge tillbaka. Dom är ju trots allt uppfostrade i den svenska modellen.

Kan vi bli ännu bättre?
Självklart! Vi har ju minst ett mindre grannland att ta sikte på oavsett årstid!

Men tillbaka där jag inledde, de tyska ungdomarna och jag kom fram till att den svenska modellen fungerar. Nyckelorden: Tillsammans, Gemenskap, inkluderande, engagerade föräldrar, låga kostnader och trösklar och stor lokal närvaro. Så nu önskar jag att vi ser detta som att vi tillsammans skapat dessa guldhjältar! Alla ni som engagerat er inom idrotten och alla ni föräldrar som ställt upp ideellt för egna och andras barn. Stort grattis och tack!

Vill vi fortsätta se och glädjas åt framgångar framför tv:n, så behöver vi behålla den lokala närvaron och tryggheten och öka engagemanget i den ständigt ökande konkurrensen. Detta för att kunna hänga med större länder och länder med bättre ekonomi till idrott. (Givetvis ska vi också slåss för mer pengar till alla inom idrotten, även för de idrottare som orkar hela vägen mot eliten. Där visar forskningen att många har det tufft ekonomiskt, precis om den visar att barnidrott håller på att bli en klassfråga.)

Men idrottsbasen behöver fortsätta att till största delen vara lokal, trygg och ”ideell”, för att kunna nå så många som möjligt till en låg kostnad och sedan få så många som möjligt att tycka det är roligt att fortsätta. Först där och då kan vi se talangen och förädla den. Vi har inte råd att missa en enda. Mängden fantastiska föräldrar/personer som ställer upp och engagerar sig i den lokala idrottsföreningen behöver bli ännu fler! Låt oss engagera fler för framtida tv-framgångar!

Den svenska modellen – det lokala Idrottsföreningslivet, är så underbart! Tänk att få se och träffa massa pigga och glada barn, hänga med deras föräldrar, känna att du bidrar till utvecklingen och få massa nya vänner på köpet och bidrar till stora svenska idrottsliga framgångar i framtiden. Du kanske fick möta framtidens stjärna på någon tävling, eller så fanns personen i din förening. Visst behöver vi ha en diskussion ibland om hur vi gör saker. Men med god ton i kommunikationen, så är det utvecklande. Är du med barnen på träningen/tävlingen så får du också massa tid utan tjat på att barnen ska lägga bort skärmen. Ni skapar gemensamma idrottsminnen och får fler roliga saker att prata om på kvällen. Mest av allt, du som är med i en idrottsförening har makt, en chans att påverka och du har inflytande. I samma anda förväntas du engagera dig i det du intresserar dig för.
Nu kör vi – mot fler framgångar tillsammans!

Den svenska modellen kommer att fungera om vi alla visar engagemang, lägger ner tid, kommunicerar, har tålamod och bidrar med just vår kompetens för att skapa den absolut bästa utvecklingsmiljön. Alternativet, en endast resultatinriktad och eventuellt aktiebolagsdriven idrott med höga deltagaravgifter och fokus på att snabbt plocka ut de bästa, har i alla fall jag svårt att se lyckas i det lilla landet Sverige. Bolaget måste snabbt finna den bästa, så pengarna spenderas rätt och sedan kommer tillbaka in på kontot i framtiden. Alternativt ta höga avgifter för att kunna få ihop till anställdas löner. Många kommer bli bortvalda, räcker vi till då?
I ”bolaget” har du heller inget att säga till om, kanske en ack så viktig punkt?

I dagens snabba konsumtionssamhälle, lastar vi gärna över ansvaret på andra och ställer oss med ett kritiskt förhållningssätt och tittar på. Vi kräver resultat och snabb framgång, vinster och ”mitt barn behöver…”. Det gynnar nog ”bolaget” och de med ekonomi att hantera idrott på detta sätt. Vi behöver kanske byta synsätt till: Kan vi ge alla chansen till idrott? Kan jag göra skillnad? Vad kan jag bidra med? Hur kan vi lyckas tillsammans? Hur pratar vi med varandra om problemen? Kan jag se saker med någon annans ögon och kan vi komma överens?

Orkar vi, alla tillsammans, att skapa förutsättningar för framtida idrottsstjärnor? Eller kommer vi säga att vi inte har tid och lämna allt åt människor som vill tjäna pengar på idrotten?
(Sen förstås klaga tyst på att idrotten blivit så dyr och att det är bedrövligt att ingen gör något åt detta.) Jag hoppas att alla styrelser blir fulla till nästa årsmöte, att alla ledargrupper i alla träningsgrupper blir fulla, att det sitter många kommittéer som vill diskutera utveckling runt borden och att det Svenska föreningslivet får ett uppsving! Låt oss ta oss tid och göra detta tillsammans! Jag är säker på att du kan hitta ett uppdrag som passar just dig bäst, tidsmässigt och kompetensmässigt. Vi har olika förutsättningar i livet, men att göra något litet klarar vi av och betyder mycket för många.

Den svenska modellen fungerar! Den kommer och behöver säkert också utvecklas på olika sätt och bli än mer kompetent, MEN den kräver att vi alla hoppar upp ur soffan fram till nästa stortävling på TV. Upp och ut och hämta alla barn till idrotten, räck ut en hand och hjälp till och tänk att du kommer hjälpa till lite längre (för det krävs tålamod att utveckla barn och ungdomar, men mer om detta i del 2), för du vill välse stora svenska framgångar på TV även i framtiden.

Nu kör vi!

Jocke Bååth
Idrottskonsulent, RF-SISU