Enligt WHO är det bara 20 procent av våra barn och unga som är tillräckligt fysiskt aktiva för att kroppen ska må bra.
Vi på SCRIIN vill ändra på det! Vilken inspirerande inledning på en organisations hemsida och intervjun med grundaren Malin Sjöstrand fortsätter i samma härliga tempo. Den digitala infrastrukturen som hon varit med att bygga upp, vill hon att vi nu ska börja använda på ett mer hälsosamt sätt.
Malin växte upp i ett akademiskt hem där mamman var bibliotekarie och pappan geolog och föräldrarna var lite avvaktande när en kompis drog med Malin på balett och balettkläder skulle införskaffas. Det stoppade givetvis inte henne och baletten var en del av hennes liv i något år innan bland annat judon tog över. Hon är född i Stockholm där familjen bodde fram till hon var sex år, flyttlasset gick därefter till Luleå där familjen levde fram till Malins elfte levnadsår, innan det bar söder ut till Helsingborg där hon så småningom tog studenten.
– Jag har själv alltid varit aktiv och testat på fotboll, ishockey, balett, judo, pingis, badminton och basket som barn. Nu vill jag att så många som möjligt ska få uppleva rörelseglädje och dessutom även hitta fram till sunda digitala vanor i vardagen.
I Luleå växte hon upp i ett område där de flesta grannarna var pojkar i hennes egen ålder, vilket gjorde att hon mest lekte med pojkar och det gick tom så långt att några trodde att Malin var en kille. Det kan givetvis bero på att hon lyckades brotta ner de flesta killarna i fyran och hon fick orange bälte redan efter två år. Inom judon symboliserar som bekant bältets färg utövarens tekniska nivå och färgerna startar med vitt och följs av gult, orange, grönt, blått, brunt, svart, röd vitt och rött. Den uppbyggda fysiska förmågan hade hon stor nytta av inom ishockeyn och fotbollen, där hon bland annat var en av tre tjejer i ”pojklaget” i Luleå Hockey.
– När jag flyttade till Helsingborg fick hockeykarriären ett abrupt slut då Helsingborgsklubben aldrig hade hört talas om någon tjej som ville spela hockey och inte trodde att jag skulle passa in i pojklaget.
Malin var alltid ambitiös i skolan, vilket gjorde att idrotten fick mindre och mindre plats även om hon tävlade inom badminton ända upp till gymnasieåldern. Idag utövar hon någon form av idrott i stort sett varje dag när hon spelar tennis, åker skridsko, längd-skidor, windsurfar (så fort det blåser i Stockholm och helst en månad per år i Grekland eller på Kanarieöarna), fjällvandrar med mera.
– När det var dags att börja plugga på universitetet flyttade jag tillbaka till Luleå där jag läste till civilingenjör på Luleå Tekniska Universitet, då matematik och teknik alltid varit mina stora intressen i skolan.
Första jobbet efter studierna var på France Telecom och hon var anställd nummer 100 på Bredbandsbolaget (alla kommer väl ihåg Jonas Birgersson och hans härliga röda Helly Hansen tröja). Hon var alltså med när de digitala näten började byggas och den digitala infrastrukturen som vi idag tar för given tog fart på riktigt. Sedermera blev Bredbandsbolaget uppköpt av Telenor, där hon arbetade fram till 2010, innan hon började på DigtalRoute. Sedan oktober 2017 är hon en av drivkrafterna bakom SCRIIN, organisationen som försöker neutralisera de negativa effekterna av den digitala infrastruktur som Malin varit högst delaktig i att bygga upp. Barnen är numera vuxna (födda 2002 och 2006) vilket gör att hon har möjlighet att lägga sin fulla kraft på SCRIIN:s verksamhet. Hon drar nytta av sin tekniska kunskap där hon testat nät, mobiltelefoner, IPTV–boxar med mera. Familjen var ofta försökskaniner när hon kom hem på kvällarna efter intensiva dagar i teknikens tecken.
– Mycket mobilanvändning och väldigt mycket teknik, men nu vill jag arbeta för sunda digitala vanor i vardagen. Hur det hänger ihop? Jag tycker inte det är något motsatt förhållande till att vara teknikintresserad och följa med i teknikutvecklingen och samtidigt sätta gränser för hur mycket tid av ens vardag tekniken får ta. Det är snarare en fördel om du har förmågan att balansera mellan de olika intressena.
Rörelseglädje och teknik är det som i själva verket ligger bakom SCRIIN, som hon körde i gång när yngsta sonen alltså var elva år hösten 2017. Joel, som han heter, ägnade mycket tid åt fotboll, ishockey och tennis, men när dataspelet Overwatch (föregångaren till Fortnite) kom blev han som uppslukad. Han fortsatte med tennis ett par år till med hans stora passion var utan tvekan att vara i dataspelens värld. Den äldste sonen David spelade hockey fram till 18 år och var inte lika fast i dataspelandet som Joel.
2017 bodde Malin i Vaxholm på samma ö som ex-kollegan Martin Hollstrand. Martin och Malin hade jobbat ihop på Bredbandsbolaget och 2017 upptäckte de att de hade samma tankar kring nästa yrkesval i livet. Martin hade startat och drivit företag tidigare och de kämpade på tillsammans och omvandlande problem till möjligheter. Första produkten var en app som kunde mäta skärmtid och fysisk aktivitet och den var etta på Appstore i november 2018 i tre veckor helt utan marknadsföring.
Efter ett tag blev många användare dock lite skrämda av den höga skärmtiden och raderade appen för att slippa bli påminda om sitt felaktiga beteende. En lösning många budbärare fått uppleva genom åren. Nästa steg blev att satsa på mobilhotell i Stockholm och Åre där du helt enkelt lämnade in din smartphone och fick en klassisk Nokia 3310 i utbyte.
– Jag hade några timmars abstinens, men när jag väl fört över mina kontakter och kommit i gång igen med det gamla sättet att skriva sms på kändes det otroligt skönt. Det var en frihetskänsla. Inget som pockade på min uppmärksamhet.
Teknikutvecklingen fortsatte och 2019 utvecklades en wifi-router som stängde ner nätet när dataspelande lett till att du inte rört på dig efter en viss tid. En tanke som ännu idag är högst relevant.
Vintern 2020 kom det stora genombrottet när Stockholms stad gjorde en beställning på rörelsemätare, vilket följdes upp av ett pilotprojekt med Generation Pep som tillsammans med RF-SISU gör en rörelsesatsning i skolorna. SCRIIN har genom åren även fått stöd från Kronprinsessparets stiftelse, Vinnova och Postkodlotteriets stiftelse.
Hälften av alla RF-SISU distrikt i Sverige har idag redan kört Rörelsemätare i skolor, där skoleleverna bär mätaren under skoldagen och rörelsedata synkas över till en central mobiltelefon. Från SCRIIN-mobilen laddas informationen till en databas i molnet. SCRIIN har i nuläget världens största dataset för rörelse i skolan och ger en direkt feedback till skolorna genom lättillgänglig statistik. Svart på vitt blir ibland lite obehagligt för mottagaren och för att inte riskera att det är budbäraren det är fel på, så gäller det att diskutera sig fram till ett lämpligt åtgärdsprogram i samband med statistikgenomgången.
– Det handlar bland annat om att göra rätt saker på den schemalagda idrotten, schemalägga andra aktivitet som innefattar rörelse i någon form och även säkerställa organiserade aktiviteter på rasterna berättar Malin. Det är viktigt med rast värdar som håller koll på de barn som rör sig minst och inte bara agerar rastvakter som löser upp bråk som eventuellt uppstår.
Mätningen görs under en vecka för att täcka in hela schemat och analyser görs även exempelvis av skolgårdens utformning för att underlätta rörelseglädjen i vardagen. Fram till i dag har nästan 700 skolor mätt rörelsen med SCRIIN och drygt 2,5 miljarder steg finns registrerade. Tillsammans med Johan Högman på Karlstad Universitet har SCRIIN även börjat titta på skillnader i rörelse under skoldagen mellan pojkar och flickor. I grundskolan rör sig pojkar 30-50 procent mer än flickor och endast 42 procent av fyraåriga flickor når WHO:s rörelsemål, jämfört med 60 procent av pojkarna. Det är alltså extra viktigt att förskolan jobbar stenhårt för att tjejerna inte ska halka efter och planerar in extra fysiska aktiviteter. Vad är det då som gör att flickor rör sig mindre än pojkar?
– En orsak kan vara att föräldrarna inte pushar sina döttrar lika hårt och kanske leker lugnare lekar än med sina söner. Många tjejer vill ha kläder som ska vara fina men som inte är så praktiska att röra sig i och de får inte vara smutsiga, vilket gör att de begränsas i rörelseaktiviteterna. Pojkarna tar i stället med sig bollarna till fotbollsplanen, medan tjejerna inte vågar sig dit.
För att få till en förändring krävs det att pedagogerna jobbar aktivt med att skapa förutsättningar för mer rörelse bland tjejerna och att skolan lyfter fram behovet av ökad jämlik rörelse i skolan. Malin undrar varför vi i skolan förväntas idrotta ihop, samtidigt som vi i föreningslivet delar upp pojkar och flickar redan från första stund. När Malin själv gick i skolan var idrotten uppdelad bland tjejer och killar och det var något hon verkligen inte trivdes med, eftersom hon själv var duktig på bollsport och inte rädd för killarna. Men för de minst aktiva tjejerna i klassen tror hon att den könsuppdelade idrotten var en stor fördel. Samtidigt var hennes farfar en sann tävlingsmänniska (spelat fotboll i allsvenskan för Helsingborg):
– Han försökte verkligen vinna när vi exempelvis spelade krocket på somrarna, vilket gjorde att jag tidigt lärde mig att hantera förluster.
Hon umgicks mer med pojkar än flickor på fritiden, som vi skrev om ovan, så det är alltså farligt att schablonisera för mycket då alla är enskilda individer. De studier SCRIIN och Jonas Högman hittills gjort på 30 skolor har dock kommit fram till att tjejerna oftast vill ha idrotten uppdelad mellan könen, framför allt lagbollsporter. Även de mest aktiva tjejerna är hellre med mindre aktiva tjejer än att de idrottar tillsammans med killarna. Frågan infinner sig givetvis om man i stället ska gå från andra hållet, alltså bibehålla den gemensamma idrotten i skolan för både killar och tjejer och i stället anpassa föreningslivet till gemensamma lag/grupper de första åren av barnens idrottsår. Det kanske skulle vara enklare att realisera på kort tid inom föreningar där acceptansen från både barn, ledare och föräldrar kan säkerställas i ett mindre format än att vänta på att hela skolorganisationen ska fatta nödvändiga beslut?
Inom spåret forskning jobbar SCRIIN även med Ylva Trolle Lagerros avseende kardiovaskulär prevention eller annorlunda uttryckt olika sätt att undvika hjärt- och kärlsjukdomar. 2019 genomfördes en studie på 121 barn/ungdomar som bland annat kom fram till att det inte fanns något samband mellan skärmtid på smartphone och fysisk aktivitet. Däremot hade flickor i åldern 14–15 år längre skärmtid på smartphone och var signifikant mer fysiskt aktiva än flickor i åldern 10–12 år. Dessutom rapporterade pojkar att mer än fem gånger så mycket tid spenderades på dator- och tv-spel jämfört med flickor.
Nya spännande saker som SCRIIN släppt den senaste tiden är bland annat Move4 – en ny app där barnen låser upp skärmtid genom rörelse. Actimeter är världens första forskningsapp som kan mäta skärmtid objektivt och ska bland annat användas i en stor skärmtidsstudie i Italien nu i vår.
Utöver Malin består det aktiva SCRIIN-teamet idag av Thomas Thyberg, systemutvecklare, som ansvarar för tekniken och Karol Michalski som har en master i global hälsa och jobbar med projektledning av alla skolor som genomför rörelsemätningar.
Men vad betyder då egentligen SCRIIN?:
– SCRIIN var ett arbetsnamn i starten, en svensk omskrivning av screen, det vill säga skärm. Plötsligt blev det bråttom att registrera den ideella organisationen hos Bolagsverket och det passande arbetsnamnet blev därmed permanent.
I nästa artikel om SCRIIN kommer vi få följa med i ett projekt där rörelsemätning kombineras med utökade möjligheter till spontanidrott, minskat mobilanvändande och hur vi på bästa möjliga sätt inkluderar individer med NPF i ett samarbetsprojekt mellan RF-SISU, skolan, SCRIIN, akademin och en ideell förening. Det ser vi verkligen fram emot att följa på nära håll!
