Linköpings konståkningsförening (LKF) är en av Sveriges största konståkningsföreningar och har funnits sedan 1959. Under 2025 har föreningen utvidgat verksamheten, som tidigare år huvudsakligen bestått av individuell konståkning, till att nu även omfatta synkroniserad konståkning – så kallad synkroåkning. Synkroniserad konståkning går ut på att åkarna i synkrolaget ska åka så samspelt som möjligt i takt till sin valda musik. Sedan 2000-talet har lagsporten dessutom varit en gren i VM.
Syftet med LKFs synkrosatsning är bland annat att erbjuda fler alternativa träningsformer inom konståkningen, så att förhoppningsvis fler tjejer väljer att fortsätta med sin idrott. Detta även om en del av dem kanske inte fortsätter att tävla individuellt. Föreningen har omkring 70 tävlingsåkare och sedan i höstas även ett nystartat synkrolag, just nu bestående av tretton åkare. LKF:s nystartade lag har fått namnet Team Lioness vilket kan kopplas till Linköpingslejonet.
Synkrolaget tränar två gånger i veckan, där det är mycket viktigt med samarbete och sammanhållning för att tillsammans klara av de svåra momenten. Momenten kan till exempel vara att hela laget ska korsa mellan varandra i hög fart eller att åkarna på ett ben ska ta sig under en annan åkares ben. Från att enbart vara individuella åkare har dessa tretton konståkare nu börjat med konståkningens lagsport.
Målet för 2026 är att laget ska färdigställa sitt tävlingsprogram, införskaffa dräkter samt förhoppningsvis tävla i slutet av året. LKF, tränarna och Team Lioness har fått stöd från olika håll, bland annat från Svenska konståkningsförbundet, vid uppstarten av synkrosatsningen. Jenni Honkila, som vanligtvis arbetar som tränare i Göteborgs, Kungsbackas samt Varbergs konståkningsklubbar, har erbjudit LKF ett mycket värdefullt stöd som gästtränare. Vidare så har Andrea Dohany, huvudtränare vid Landvetters konståkningsklubb, tagit fram ett tävlingsprogram för synkrolaget. En av LKF:s tränare, András Szaraz, har sammanlagt två gånger åkt tillsammans med några av lagets synkroåkare till Landvetter för att de ska få lära sig sin framtida programkoreografi. Detta gjordes tillsammans med hjälp av Dohany och hennes världsmästarlag Team Inspire, som nyligen vann SM i synkroniserad konståkning och som representerar Sverige i VM. Dessa besök har varit mycket lärorika men samtidigt oerhört utmanande. Nu är programmet färdigställt men det kommer från och med nu att krävas hårt arbete och mycket träning. Här är även tränarna András och Edit Szaraz, samt Lisen Hogner, en viktig förutsättning för synkrolagets framgång.
En intervju har genomförts med några av lagets synkroåkare, där de har fått svara på frågor om sin upplevelse hittills. De var alla överens om att det är väldigt roligt att vara med i synkrolaget och att det skapas en väldigt fin gemenskap. En åkare berättar att hon tycker att det har varit roligt att få lära känna åkare från andra grupper. Laget har redan haft två lagmiddagar och en fikaträff, vilket har varit väldigt populärt bland alla. Med synkron kommer det alltså inte bara extraträningar utan även en ny gemenskap med nya kontakter. Det är viktigt att alla lär känna varandra så man kan lita på att var och en gör vad som krävs. Tillit är viktigt eftersom man bara kan påverka vad man själv gör, samtidigt som man får lita på att de andra i laget också gör det de ska.
Enligt åkarna är det stor skillnad på att åka individuellt jämfört med att åka som ett lag. Det krävs ett stort samarbete och det är viktigt att ta hänsyn till de andra och hur de åker. En åkare uttrycker att alla måste vara uppmärksamma och vara med på det laget gör. Det går nämligen inte längre att enbart tänka på sig själv och åka som man vill, eftersom alla ska åka likadant. En annan åkare säger;
Man känner mer ansvar att prestera bra eftersom det förstör för hela laget om det går dåligt. Men det känns samtidigt bättre när det går bra eftersom man gör det bra tillsammans. Att gå från att åka ensam till att åka i ett lag har alltså varit en utmaning.
Alla i laget får jobba med att höra på allas röster och respektera varandra, beskriver en annan.
På frågan Vad ser ni mest fram emot? kom det snabba svar – Tävla! och sedan också den kommande showen LKF on ICE – The Greatest Showman, där synkrolaget kommer att ha ett eget nummer och sitt första offentliga framträdande den 17-18 april i Stångebrohallen. Vid skrivande stund ser det ut som att lagets första tävling kommer att äga rum nästa tävlingssäsong (2026/2027), men LKF:s isshow – den närmar sig och kommer att bjuda på fantasifulla nummer till musik från filmmusikalen The Greatest Showman.
Jag tror att om vi alla kämpar och jobbar så kan vi nå riktigt långt inom det här, tillägger en åkare.
De momenten som laget övar på är många väldigt svåra, men svårast enligt åkarna var bland annat Spiralen, vilket innebär att två åkare tillsammans ska göra en piruett där ena åkaren håller i den andra åkaren som lyfter benet rakt upp. Sedan berättar de också att det generellt är svårt att hålla sin placering i ledet. Det är oerhört viktigt att leden är raka och att alla håller sin egen plats. Om någon är på fel plats kan det förstöra hela bilden utifrån och ge ett mer rörigt intryck än koreografiskt vackert.
Till sist i intervjuerna fick de alla berätta varför de valde att gå med i laget. Det handlade om extra träningstider, större utmaning, att träna med sina kompisar, känslan av att vara med i ett lag, lyckan att vinna tillsammans, omväxling, lära känna nya människor och att lära sig nya saker. En stor del av konståkarna är sedan länge kompisar och att nu få göra detta tillsammans känns så rätt.
Att synkroåkning har kommit till Linköping är både nytt och spännande. Åkarna i laget tycker att detta är väldigt roligt och samtidigt utmanande. Just nu består laget av 13 åkare men välkomnar gärna fler som är intresserade. Team Lioness har börjat sin resa!
Isabella Nordström
Linköpings konståkningsförening
