Möt Musse Hasselvall, ett mycket bra dåligt exempel, enligt hans egen beskrivning. Musse blev en jätteduktig mobbare, som själv alltid var orolig för att bli utsatt. En grupp med en mobbningskultur gör att den enskilda individen kortsiktigt kan växa, men att gruppen som helhet alltid lever med en oro för vem som ska bli mobbad nästa gång.
Idrottshubben hade nyligen förmånen att träffa både Musse och Carolina Lundqvist (kommer en annan artikel om hennes tankar framöver) på ett mycket intressant seminarium med rubriken Trygg idrott som skapar vinnare på Valla Folkhögskola i Linköping, anordnat av RF-SISU Östergötland, Linköpings Kommun och Norrköpings Kommun.
Musse är idag 53 år och han berättar om sitt idrottsliv som började med kampsport när han var 10 år. Han menar att det var hans första tränare som förde in han i denna kultur. Han beskriver en rå men hjärtlig jargong, som gjorde att han till en början utvecklades, men som han lite senare kom fram till hade varit tämligen toxisk för hela hans liv.
Vi vet aldrig när olika normer fångar oss. Mobbningskulturen skapar ett utrymme för att upprätthålla ett felaktigt beteende. Hur gör vi för att förändra attityden i omklädningsrummet? Det räcker inte med att tänka, du måste själv agera vid uppkomna situationer. ”Först en kaffe, sen gör vi revolution” blir en formulering som fastnar. Alltså skjut inte upp saker som måste förändras direkt för att din medmänniska inte ska komma till skada.
Musse fick en ögonöppnare när han i 40 års åldern började rida i samband med SVT:s serie Stjärnhoppningen. Där var den första gången han träffade på en riktig tränare som såg hans olika kvaliteter. Han blev väldigt bra behandlad som man i den kvinnodominerade ridsporten, han upplevde att han blev ompysslad och trixad med på ett mycket kärleksfullt sätt. Nästan oförtjänt mycket med tanke på hur han själv ibland hade behandlat andra.
Han reflekterar över att det är väldigt få människor som vågar göra saker i en gruppsituation när någon blir utsatt. De flesta faller tillbaka och blir passiva och är därmed också mobbare då de genom sitt agerande accepterar att mobbaren utsätter mobbningsoffret för olika övergrepp.
Han beskriver sig själv som en person som uppfattas ha ett stort våldskapital, med tanke på hans bakgrund inom MMA och att människor oftast bemöter honom på ett annat sätt än en ”vanlig man”. Han beskriver en känsla av att allt är väldigt enkelt inom MMA och att han känner sig trygg i den miljön. Hur många har hört en tränare skrika ”Vi ska krossa dem” inom exempelvis fotbollen? Alltså finns dessa tankar inom alla delar av idrotten och är något som vi alla måste hjälpas åt att bekämpa.
Vad menar vi med inkludering? Vilka exkluderar vi genom att vi inkluderar? Musse går igenom de fyra grundkänslorna Glad, Arg, Ledsen och Rädd och frågar oss i publiken om vi känner alla dem ibland? Vi får bikupa med dem vi har runt omkring oss och intressanta diskussioner uppstår. Musse summerar upp med att du som människa bara är halv om du bara känner dig glad eller arg. Känslorna ledsen och rädd gör att du blir hel.
Även om vissa saker är svåra att förändra, innebär det inte att du ska ge upp och dra ditt strå till stacken. Det är svårt att förändra hela världen på en gång, men låt oss börja med små små steg som vi själva kan påverka!
Nästa gång du ser någon bli mobbad var inte passiv. Ta snacket direkt att det där är inte ok! Stort tack Musse, för att du på ett så pass ärligt och generöst sätt berättade om din resa genom livet!
