Jag har träffat många barn genom åren som älskar att röra på sig, men som ändå drar sig för att gå till träningen eller slutar efter ett tag. Barn som vill vara med, men som inte alltid orkar eller förstår hur de ska lyckas vara med.

Jag träffar många barn som utmanar på olika sätt, många gånger är det barn med neuropsykiatriska funktionsvariationer som AD/HD och, eller Autism. De möter ofta hinder i idrotten som andra inte ser, men jag brukar säga att vi inte har råd att förlora dem från idrotten då de har mycket att ge. För mig som specialpedagog handlar det inte om att de inte passar in, utan om att vi vuxna behöver skapa förutsättningar så att de lyckas. Alla barn och vuxna har rätt att lyckas! Men vi vet att barn med NPF har svårare att uppnå friskfaktorer som att lyckas.

Idrotten ska vara en plats för alla!
De flesta ledare jag möter vill väl. De vill att alla ska känna sig välkomna och få röra sig, skratta och växa tillsammans. Men ibland räcker inte viljan. Barn med NPF behöver ofta lite mer struktur tydlighet och förståelse för att kunna delta på samma villkor. Det handlar inte om att särbehandla, utan om att ge rätt stöd. Rättvisa är att få göra olika.

Små justeringar – stor skillnad.
Jag brukar säga att det inte krävs stora förändringar för att göra stor skillnad. Ofta handlar det om små genomtänkta justeringar i hur träningen planeras och leds utifrån bemötande och struktur.

Här är några tips från mig till er:

  • Skapa förutsägbarhet. – Berätta gärna innan vad som ska hända på träningen. Visa gärna bilder, schema på whiteboard eller gå igenom övningarna i början och visa med din kropp. För många barn med NPF skapar det trygghet att veta vad som väntar.
  • Tydliga instruktioner, en sak i taget. – Undvik långa muntliga förklaringar. Visa och låt barnen prova i små steg. Upprepa hellre än att lägga till mer information.
  • Ge valmöjligheter. – Att få välja mellan två övningar eller att kunna få ta en kort paus utan att det känns som ett misslyckande kan vara avgörande för att barnet ska orka.
  • Fokusera på styrkor. – Barn med NPF har ofta fantastiska styrkor – energi, fokus kreativitet och detaljseende. Lyft fram det som fungerar och bygg vidare på det. Det stärker barnen och gruppen.
  • Tänk på miljön. – Höga ljud, många intryck eller otydlig struktur kan bli för mycket. Fundera på hur miljön och planeringen påverkar barnet. Vad kan du förbättra för att det ska bli lugnare.

Barn gör så gott de kan, om de inte kan brukar det vara att kraven är för höga eller att det krävs mer flexibilitet än vad barnet klarar. Det handlar sällan om viljan utan om möjligheten att förstå och lyckas. Jag träffar många barn som vill göra rätt men det blir fel. Jag minns en pojke som hade svårt att vara stilla och vänta, han sprang ofta i väg och både han och ledarna var frustrerade. När de började använda ett enkelt bildschema och gav honom en tydlig uppgift vid varje övning förändrades allt. Han deltog och började även hjälpa andra och var glad.

Du som ledare gör skillnad. Som idrottsledare har du en unik möjlighet att påverka barns självkänsla. Det du säger, gör och signalerar kan vara avgörande om ett barn känner sig välkommet eller väljer att sluta. Att skapa relation, ge trygghet, vara tålmodig och visa omtanke, då visar du också vad idrott egentligen handlar om: gemenskap, rörelseglädje och att alla får plats.

Avslutningsvis – Barn med NPF behöver inte särskild behandling, de behöver rätt förutsättningar och du som ledare är viktig. Små förändringar i ditt ledarskap kan bli livsförändrande för någon annan.

Ariana Pizzignacco