Patrik Sunnanängs är en av bandysveriges mest namnkunniga spelare med en lång karriär bakom sig både i Sverige såväl som i Ryssland. Allt startade dock i IFK Kungälv där Patrik började skridskoskolan redan som 4-åring och gick genom ungdomsledens alla lag innan han flyttade till Småland för att studera på bandygymnasiet i Nässjö. 2008 flyttade han hem till Kungälv igen och gjorde två säsonger i Elitserien med IFK Kungälv innan karriären tog honom vidare till IK Sirius, Vetlanda BK och HC Start i Ryssland. Men efter elva säsonger i andra klubbar bestämde sig Patrik för att flytta hem till IFK Kungälv igen för spel i Bandyallsvenskan. Varför väljer man att flytta hem till en lägre division och vilka var drivkrafterna?
Samtalet med IFK Kungälv började flera år innan den faktiska flytten blev av och under åren byggdes en ambition om att göra klubben elitmässig igen både på och utanför banan. IFK Kungälv var vid tiden för Patriks återkomst en sargad klubb som blivit av med elitlicensen och med miljoner i skulder.
Patrik hade under åren pluggat sport management och jobbat på kansliet hos Sirius och nu var det dags att testa kunskaperna han förvärvat på riktigt på hemmaplan.
– Jag såg det som en häftig möjlighet att få bidra med det jag hade ägnat ett par år till att utbilda mig inom, berättar Patrik. och se hur jag kunde hjälpa till att bygga upp klubben mot en mer elitmässig verksamhet.
Man lade upp en tydlig treårsplan med målsättningen att återigen gå upp i elitserien och skapa förutsättningar för en ny inomhusarena för klubben. I rollen som marknadsansvarig för IFK Kungälv och som lagkapten kan inte Patriks arbete och engagemang underskattas. Även symbolvärdet i att en så profilerad spelare valde att komma hem igen till något som i mångas ögon är sämre än det han har är också oerhört viktigt. Hemkomsten bidrog också till att flera av IFK Kungälvs bästa spelare då valde att fortsätta sin satsning ytterligare något år.
De kommande åren kom att bli en häftig resa där stort fokus låg på att skapa en stabil ekonomi, stärka lagets varumärke, ge laget en ny profil och bli en klubb där ungdomarna vill träna och stanna kvar i. För att stärka klubbens varumärke och återigen bli en intressant samarbetspartner för näringslivet i närområdet drogs flera projekt igång.
Bland annat drog man igång samhällsprojektet Agora tillsammans med bland andra kommunen som gick ut på att spelare och ledare regelbundet kom ut till skolorna och arrangerade aktiviteter på skolgårdarna och i idrottshallarna. Det kunde vara allt från enklare lek till dans, fotboll och andra aktiviteter som fick barnen att röra på sig men det kunde också vara Räddningstjänsten som kom förbi med ett av sina fordon och berättade om sin verksamhet. Projektet blev mycket uppskattat bland såväl ungdomarna som hos samarbetspartners och kommunen och lever kvar än idag.
En annan viktig aktivitet var den så kallade Jontefondsmatchen varje år. Jontefonden är en stiftelse för barn som genomgått organtransplantationer och varje år spelade IFK Kungälv en match i orange tröjor, som är Jontefondens färg, och man har genom åren samlat in över 500 000 kronor till fonden.
Den här typen av aktiviteter bidrog kraftigt till att IFK Kungälv återigen började betraktas som en seriös samarbetspartner som fler vill vara med och stötta.
Patrik, utifrån dina erfarenheter med IFK Kungälv, vad är det viktigaste att fokusera på när man ska göra en sådan förändring som ni gjorde då?
– Det är flera saker man behöver fokusera på. Det är viktigt att från början skapa strukturer som man sedan ser till att man följer. Att man håller det man lovar. Både mot spelare, ledare såväl som till samarbetspartners.
Det är också viktigt att följa upp alla åtaganden, fortsätter Patrik, med personliga kontakter och att man inte slarvar fram något. Att ha mindre resurser innebär inte att man inte kan bedriva verksamheten som en professionell klubb. Det handlar inte om ekonomi och resurser, det handlar om attityd.
Under 2024 lämnade Patrik moderklubben och flyttade till Dalarna. Hur ser du tillbaka på åren i Kungälv?
– Jag är glad över att jag var med och bidrog till att IFK Kungälv idag är en klubb som ses som en professionell klubb som folk vill spela i och som fortfarande har en stark utveckling. Jag tycker att arbetet som klubben gjort under många år är ett utmärkt exempel på hur en klubb med få resurser och begränsade förutsättningar ändå kan vara en attraktiv klubb för publik, spelare och samarbetspartners.