Varför fortsätter vi tillåta att samhället flera gånger i veckan säger till våra barn och ungdomar att över 50 procent av dem är kassa och dåliga människor?
Inom elitidrotten känns det som att vi oftast har gett upp, särskilt inom vissa sporter, där det fortgår med hatramsor, personangrepp, buarop, busvisslingar, domarangrepp m.m. Som vuxen oftast välbetalt heltidsproffs med en elitklubb i ryggen har man mycket större chanser att stå emot hatet efter en förlust på grund av en missad straffspark eller en missad räddning.
Fast under mina snart 40 år i föreningslivet, varav 15 år som basketproffs både i Sverige & utomlands, har jag aldrig träffat en enda elitidrottare inklusive mig själv, som inte någon gång mått psykiskt dåligt på grund av prestationsångest, resultathets med mera.
Därför blir jag orolig när jag de senaste åren allt för ofta hör och ser liknande ”elitbeteende” även inom barn- och ungdomsidrotten, där vinnare förknippas med positiva ord och förlorare med negativa ord. Där prestation oftast förväxlas med resultat och där resultatet oftast blir spelarens självkänsla.
VINNARE: duktig, bra jobbat, roligt, härligt, bra kämpat, grattis till din prestation m.m.
FÖRLORARE: kass, dåligt jobbat, tråkigt, synd, uselt kämpat, underpresterat m.m.
Jag har idrotten och främst basketen att tacka för väldigt mycket i mitt liv, så för mig var det en självklarhet att efter en framgångsrik proffskarriär år 2016, engagera mig på gräsrotsnivå som ideell ledare för Kortedala Basket i ett socioekonomiskt utsatt område i Göteborg. I början var jag som ledare starkt färgad av min elitkarriär och min starka vinnarmentalitet, så det tog ett tag för mig att bottna och inse vad som egentligen är det viktigaste med idrotten och föreningslivet.
Nu i efterhand så är det så naturligt och så självklart, fast i början var det svårt att förstå, varför jag inte kom ihåg ett enda slutresultat eller hur många poäng jag hade gjort i någon av alla mina hundratals basketmatcher varken som proffs eller med landslaget. Det jag däremot kom ihåg var alla mina ledare från 6 års ålder, alla lagkamrater där dem flesta blivit vänner för livet, minnen från resor, matcher, träningar, läger, omklädningsrum och allt fantastiskt som hände innan, efter och runt omkring träningar och matcher.
Tyvärr är det en oroande trend i hela samhället och så även i föreningslivet, både bredd och elit, med ett ökat fokus på individualism och resultathets. Detta beteende blir extra farligt i kombination med tidig specialisering och elitsatsning för då är ”fotbollsspelaren” kass och dålig på 95 procent av sitt liv (vänstra cirkeln nedan). Om ”barn som idrottar” råkar ut för en okunnig vuxen som har fel fokus på grund av att de inte ännu har lärt sig hur de stöttar på bästa sätt, så är de ”bara” kassa och dåliga på 5 procent av sitt liv (högra cirkeln nedan).
Påminnelse till oss alla.
1) Fråga om allt annat än resultat och målgörare! (Till exempel Vad var roligast/tråkigast/svårast på matchen? Vad lärde du dig? Orkade du kämpa hela matchen? Var du en bra lagspelare och hjälpte dina lagkamrater? Fair Play mot motståndare och domare?)
2) Fler ledare för livet som inte kräver ”fotbollsspelaren” utan skapar bättre förutsättningar för ”barn som idrottar”. (Gäller självklart alla idrotter inte enbart fotboll.)
3) Multiidrotta (Om specialisering måste ske, så skjut fram så sent som möjligt, kanske till och med i vuxen ålder.)
4) Livet är mycket mer än idrott och idrott är mycket mer än vinster och förluster. (Skaffa vänner och intressen utanför idrotten.)
Kommentera gärna andra bra tips på hur vi kan göra barn- och ungdomsidrotten ännu tryggare och fortsätt flytta fokus från resultathetsen tillbaka till glädje, gemenskap, utveckling och prestation för då kommer resultatet naturligt både inom idrotten men framför allt utvecklas vi som människor och det är mycket viktigare än vem som vann helgens barnmatch!
Av välmående barn och ungdomar som idrottar hela livet blir det välmående vuxna som har kvar sin kärlek till idrotten och föreningslivet, som själva vill bli ideella ledare, styrelse och sponsorer m.m. Som bonus kommer även några på vägen bli väldigt framgångsrika elitidrottare!
Vilken ledare vill du själv vara, vilken ledare vill ni ha i er förening och vilken ledare vill du att ditt barn ska ha?
Det är allas ansvar att fostra och uppmuntra fler ledare för livet!
Ledare för livet, ser till att alla barn, ungdomar och vuxna är vinnare i livet oavsett resultat på matchen!
/Martin Ringström
f.d. basketproffs under 15 år i Sverige, Tyskland, Frankrike, Italien och Grekland. 141 stycken landskamper och lagkapten i Svenska Basketlandslaget. Numera ideell ledare och ideell ordförande i Kortedala Basket. Grundare av foreningsaktivitet.se.
2024 blev Martin utsedd till Årets Ledare och Årets Eldsjäl. Juryns motivering lät som följer:
Att ge barn och unga i en stadsdel med stora utmaningar samma möjlighet som personen ifråga själv växte upp med.
Att skapa kamratskap och trygghet framför individualism och hets. Att med ödmjukt och lustfyllt ledarskap bidra till fysisk och psykisk hälsa.
Vi ser återkommande stjärnor försvinna från idrotten eller få nya roller i elitsammanhang efter sina karriärer och blir kvar i strålkastarljuset. Några blir sportchefer på hög nivå, andra experter i media.
Vår eldsjäl en av landets främsta genom tiderna och tidigare Sveriges lagkapten inom sin idrott valde en annan väg.
Den som leder hem.
Den som går tillbaka till där allt började. Den som är fundamentet i vårt föreningsliv.
