Det finns sportkommentatorer som beskriver det som händer och så finns det kommentatorer som får oss att känna det som händer. Roberto Vacchi tillhör den senare kategorin. När klungan rusar fram på en italiensk landsväg, när en cyklist attackerar i en brant alppassage eller när mållinjen närmar sig med dramatiken på max har Vacchis röst under decennier varit en självklar del av upplevelsen för svenska sportälskare.
Hans energi, humor och enorma kunskap har gjort mer än att berätta om cykling han har fått människor att vilja förstå sporten, följa den och kanske rentav själva sätta sig på en cykel.
Från Stockholm till cyklingens hjärta
Roberto Vacchi föddes i Stockholm 1965 med italienska föräldrar och spelade fotboll som riktigt ung. När han var 9 år flyttade familjen till Italien (till den lilla byn Fiumaretta, utanför La Spezia) och där kom han i kontakt med tävlingscyklingen. När han var 12 år återvände familjen till Sverige igen och cyklingen fortsatte att vara en central del av hans liv.
Han tävlade själv under många år, bland annat för Hammarby IF, Spårvägens GoIF och Västerås CK. När elitkarriären så småningom vid 27års ålder tog slut började istället en annan karriär, en där han skulle få cykla genom Europas landskap med orden i stället för med benen.
Kommentator som ser mer än loppet
När Vacchi började kommentera cykel för Eurosport på 1990-talet var det kanske inte självklart att han skulle bli den folkkära profil han senare blev, men hans styrka låg i kombinationen. Han kunde cyklingen, han kunde dramatiken och framför allt kunde han berätta. I David Duffield, som är en av hans stora förebilder, fick han inspiration att berätta om allt som inte syns i bild.
Ett cykellopp är aldrig bara en grupp cyklister som trampar från punkt A till punkt B. En italiensk bergsby kan bli en historielektion, en landsväg förvandlas till ett stycke kulturhistoria och en till synes stillsam del av loppet bli spännande tack vare en detalj om platsen, vädret, taktiken eller människorna längs vägen, säger Roberto
Det är därför hans kommentarer har blivit så uppskattade, han pratar inte bara om cykling, han placerar cyklingen i ett större sammanhang.
En röst som engagerar
2015 röstades Roberto Vacchi fram till årets sportkommentator i Guldskölden. Han fick 31 procent av rösterna och beskrev själv priset som ett tecken på att han gjorde något rätt. Men det som gjort honom speciell är inte bara priserna, det är passionen.
Vacchi är typen av kommentator som kan låta genuint entusiastisk över detaljer som många tittare knappt visste fanns. Han förbereder sig noggrant, söker kunskap om platserna loppet passerar och försöker ge publiken något mer än det som redan syns på skärmen. Samtidigt beskriver han sig själv som avslappnad och prestigelös.
Den kombinationen är svår att fejka, man hör när någon verkligen älskar sitt ämne.
Foto från Svensk Cykling
Från sport till livsstil
Han har även arbetat som speaker och konferencier vid en lång rad stora idrottsevenemang, från alpina världscuptävlingar och Svenska Skidspelen till Vasaloppsveckan, fotbollslandslagets hemmamatcher och cykeltävlingarna i Vårgårda.
2025 tilldelades han Svensk Cyklings opinionspris för sitt arbete med att inspirera människor att cykla och röra på sig. Motiveringen lyfte bland annat hans förmåga att bygga broar mellan den professionella cykelsporten och den landsvägscykling som vanliga människor ägnar sig åt, samt hans engagemang för trafiksäkerhet och bättre cykelinfrastruktur.
Det säger något viktigt, för Roberto handlar cykel aldrig bara om resultatlistor, det handlar om frihet, rörelse, gemenskap, upptäckarlust och om känslan av att vägen faktiskt leder någonstans.
Han brinner också för att på olika sätt dela med sig av sin framgång och har bland annat grundat Peter Fåglums ungdomsfond, Felicia Rudenstams Minnesfond, ”Kör halvvättern tillsammans med Roberto” till förmån för Prostacancerfonden, Sockertoppens IF och Time for Ghana och det var i det sistnämnda fallet vi träffades första gången.
Tadej Pogačar och Jonas Vingegaard – två giganter i modern cykling
När man talar om dagens cykelsport går det inte att komma förbi de två stora namnen: Tadej Pogačar och Jonas Vingegaard.
De representerar två olika sätt att vinna, två olika personligheter på cykeln och tillsammans har de skapat en fascinerande rivalitet
Tadej Pogačar är den komplette cyklisten. Han förenar en nästan lekfull cykelteknik med explosivitet, råstyrka och en sällsynt förmåga att läsa loppen. Han är säker på cykeln, behärskar utförskörningar med stor skicklighet och kan avgöra tävlingar med attacker som få andra ens kan svara på. Det som gör honom unik är att han inte bara dominerar etapplopp, han vinner också de stora endagsloppen, de klassiska monumenten och världsmästerskapen. Den bredden är mycket ovanlig i modern cykelsport.
Jonas Vingegaard, däremot, är kanske den mest renodlade etapploppsspecialisten i sin generation. Hans styrka ligger i uthålligheten, den långa klättringen och förmågan att prestera på högsta nivå under tre veckors tävlande. Runt honom har laget Visma–Lease a Bike byggt en mycket mer taktisk organisation, där lagets styrka ofta används för att sätta press på motståndarna genom noggrant planerade attacker och smart lagkörning. Visma har gång på gång försökt skapa situationer där Pogačar isoleras och utmanas genom kollektiv styrka snarare än enbart individuell kapacitet.
Det är just kontrasten som gör deras rivalitet så fascinerande: Pogačars explosiva allroundtalang mot Vingegaards uthållighet och Vismas taktiska precision.
Båda är fantastiska cyklister och har redan skrivit in sig i sportens historia. Men när diskussionen handlar om den störste genom tiderna nämns allt oftare Tadej Pogačar. Hans förmåga att vinna både monument, världsmästerskap och Grand Tours placerar honom i ett mycket exklusivt sällskap. Många menar att vi just nu bevittnar en cyklist vars allsidighet saknar motstycke i den moderna eran.
Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att storhet ofta skapas i mötet med en värdig rival. Utan Jonas Vingegaard och Vismas ständiga taktiska utmaningar hade Pogačars segrar kanske inte känts lika imponerande.
Roberto tycker att tjusningen hos en cyklist ligger i den taktiska förmågan att kunna anpassa sig efter uppkomna situationer och inte bara ren råstyrka, vilket kanske indikerar vilken av de två som är hans favorit att titta på.
En dynamik som blivit en del av cyklingen
Under hela 29 år, mellan 1997 och 2025, hade Roberto Vacchi förmånen att kommentera de stora etapploppen tillsammans med Anders Adamsson. Det blev ett samarbete som utvecklades till något alldeles speciellt och som många tittare kom att förknippa med de stora cykelloppen.
Anders var den mer eftertänksamma och analyserande av de två, medan Roberto stod för den intensiva energin och entusiasmen. Kontrasterna blev en styrka. Tillsammans skapade de en dynamik som gav både djup, humor och känsla åt sändningarna.
Jag och Anders hade en speciell dynamik. Han var lite mer eftertänksam och jag kanske lite mer intensiv. Det gjorde att vi kompletterade varandra väldigt bra och tillsammans skapade vi något riktigt bra för våra tittare, säger Roberto.
Nu har en ny era inletts. Emilia Fahlin har blivit Robertos nya radarpartner, och även där börjar en spännande kemi att växa fram.
Emilia kommer själv från den absoluta världseliten och vet av egen erfarenhet vad det innebär att tävla på de största arenorna.
Emilia har ju själv tävlat på hög nivå med bland annat två OS, sju SM-guld och en fjärdeplats i VM linjelopp 2018 på meritlistan. Det ger henne en fantastisk erfarenhet att ta med sig in i kommentatorsrollen, säger Roberto.
Precis som samarbetet med Anders växte fram över tid, handlar det nu om att hitta en ny rytm tillsammans med Emilia. Två olika erfarenheter, två olika perspektiv och förhoppningsvis början på ännu ett radarpar som kan göra cyklingen levande för tittarna.
Roberto Vacchi och Robin Bryntesson – Glidarna
Roberto Vacchis engagemang sträcker sig långt utanför cyklingen. Tillsammans med den tidigare längdskidåkaren Robin Bryntesson driver han podcasten Glidarna, där sport, humor och personliga funderingar blandas på ett avslappnat sätt.
Robin bidrar med erfarenheten från ett aktivt liv på elitnivå inom skidåkningen, medan Roberto likaså inom cyklingen och med sina många år som sportkommentator och berättare. Det skapar en härlig dynamik där de kan vara både seriösa och tramsiga och där samtalen ofta tar oväntade vägar.
Det fina med Glidarna är att vi kan prata om sporten vi älskar, men också bjuda på oss själva. Det behöver inte alltid vara så allvarligt, säger Roberto.
Podden har blivit ytterligare en plattform där Roberto kan visa sin personlighet och sin stora kärlek till idrotten. Tillsammans med Robin blir det mycket glädje, humor och genuint sportintresse, precis det som gjort Glidarna så uppskattad.
För Er som ännu inte sett Robin Bryntessons filmer, gå in på Youtube och sök på Robin Bryntesson så har du ett antal timmar av härliga skratt framför dig!
Inspirationen finns i rösten
Det är lätt att tro att inspiration alltid måste komma från den som står högst upp på prispallen, men Roberto Vacchis berättelse visar något annat. Man behöver inte vinna Tour de France för att göra skillnad för cyklingen, man kan också göra det genom att få andra att upptäcka varför sporten är fantastisk.
Genom att berätta om människorna bakom prestationerna, genom att väcka nyfikenhet på platserna längs vägen, genom att förmedla dramatiken så att den som tittar hemma i soffan känner att de nästan själva sitter i klungan.
Roberto har inte bara kommenterat cykellopp, han har hjälpt generationer av tittare att upptäcka varför de är värda att älska.
När hans röst fyller rummet och klungan närmar sig den sista kurvan vet man att någonting är på väg att hända.
Det är mer än ett sportögonblick, det är berättarkonst på två hjul! Stort tack Roberto för alla härliga timmar du gett och kommer att ge oss framöver! Du är en helt unik person, som har förmåga att dela med dig av din passion på ett mycket generöst sätt!
Det bästa av allt är att vi inte behöver vänta längre än tills nu på lördag, då Vuelta a España 2026 kör igång och håller på ända fram till den 13 september! Vilka härliga veckor det kommer bli!
