Hur får vi fler att engagera sig ideellt, känna sig välkomna och vilja stanna kvar? Det var den stora frågan när Volontärbyrån samlade 180 deltagare till en inspirerande konferens på temat ideellt engagemang. Under en fullspäckad dag fylld av forskning, personliga berättelser och nya perspektiv stod inkludering, gemenskap och framtidens organisering i centrum.

Med värme och energi hälsade dagens moderator, Silvia Kakembo, vice vd för Arenagruppen, deltagarna välkomna till en dag om kraften i det ideella engagemanget och hur vi tillsammans kan göra det tillgängligt för fler.


En enda fråga kan förändra allt

Först upp på scen var Banar Sabet, avdelningschef för mobilisering och organisering på Amnesty och ordförande för Ideella Sverige. Hon inledde med tre frågor som satte tonen för hela konferensen:
– Vem frågade dig om du ville engagera dig i en ideell förening?
– Varför sa du ja?
– Vad har fått dig att stanna?

För Banar Sabet började engagemanget som 28-åring när Anders Carlberg frågade om hon ville engagera sig i barnrättsfrågor. Han såg något i henne, välkomnade henne som en förändringsagent och gav henne möjlighet att växa på sina egna villkor.

Den berättelsen blev en påminnelse om hur avgörande det personliga bemötandet kan vara. Att bli tillfrågad, känna sig behövd och få förtroendet att bidra kan vara början på ett långvarigt engagemang.

Banar Sabet lyfte vikten av att se människor som just människor individer med erfarenheter, kunskaper och förmågor som behövs. Hon uppmuntrade deltagarna att våga ta debatten vid fikabordet, lyssna på varandra och vara öppna för att lära nytt.

Det ideella engagemangets syfte är större än organisationens målgruppsanalyser och interna strukturer. Därför behöver vi också synliggöra värdet av allt det arbete som utförs inom civilsamhället.

Hennes avslutande fråga blev en utmaning till alla organisationer: På vilket sätt får människor möjlighet att engagera sig?


Ett civilsamhälle i förändring, fler vägar behövs

Hur ser det ideella engagemanget ut i Sverige i dag, och hur förändras det över tid? Det var frågor som Lisa Kings, docent vid Södertörns högskola, tog sig an i sitt föredrag.

Hon beskrev ett civilsamhälle där andelen människor som engagerar sig fortsatt är hög, samtidigt som formerna för engagemang förändras. Professionalisering, marknadisering, förändrade medlemsrelationer, ökad styrning och nya sätt att organisera sig påverkar hur föreningar fungerar.

Den tidigare bilden av ett enhetligt föreningsliv där alla organiserar sig på liknande sätt håller på att ersättas av en allt större mångfald. Geografiska kopplingar förändras också. Lokala organisationer växer fram utan nödvändiga band till regionala eller nationella strukturer, samtidigt som nationella organisationer kan sakna en tydlig lokal förankring.

Även människors engagemang ser olika ut. Vi engagerar oss i olika frågor, organisationer och på olika aktivitetsnivåer. I större organisationer kan skillnaden vara särskilt stor mellan dem som gör mycket och dem som deltar mer sporadiskt.

Det väcker viktiga frågor om inkludering och exkludering. Vem får tillträde till civilsamhället, vems engagemang räknas och vilka former av deltagande riskerar att hamna i skymundan?

En central utmaning är att erkänna och möjliggöra nya vägar in i civilsamhället, samtidigt som vi stöttar den mångfald av organisationsformer och deltagande som redan finns. Allt engagemang behöver inte se likadant ut eller följa traditionella föreningsstrukturer.

Lisa Kings lyfte också vikten av att skapa sammanhang som människor vill återvända till. När engagemanget är lustfyllt kan det skapa kontinuitet och långsiktiga relationer.


Snällhet smittar och kan förändra en hel grupp

Efter en välbehövlig paus var det dags för en livepodd med Lina Thomsgård och Björn Hedensjö från Dumma människor. Med humor och psykologiska perspektiv utforskade de vad som får människor att må bra, samarbeta och vilja bidra.

Ett av dagens budskap var enkelt men kraftfullt: snällhet gör skillnad.

Prosociala beteenden, det vill säga handlingar som gynnar andra, kan bidra till ökad egen lycka och ha positiva effekter på hälsan. Att hjälpa andra kan minska stress och depressiva symtom, samtidigt som vänliga handlingar kan sprida sig vidare mellan människor.

Ett glatt hej till busschauffören kan exempelvis påverka hur chauffören bemöter nästa passagerare. På så sätt kan en liten vänlig handling skapa ringar på vattnet genom flera led.

Men vad är det egentligen som gör en bra ledare? Enligt Lina Thomsgård och Björn Hedensjö handlar ledarskap inte enbart om formell makt, pengar eller en titel. En ledare är också någon som människor vill följa, som ser gruppens behov och bidrar till att alla känner sig inkluderade.

De berörde även maktparadoxen, hur människor med mer makt ibland kan börja bete sig som om regler inte gäller dem. Det kan handla om chefen som kommer sent till mötet eller tar den sista kakan utan att reflektera över hur det påverkar andra.

Små handlingar och vardagliga beteenden kan med andra ord säga mycket om en organisations kultur och värderingar.

Meningsfullhet är en drivkraft

Vad är det då som skapar ett meningsfullt liv? I livepodden lyftes tre viktiga delar:
– Syfte: Att känna att jag gör något som behövs.
– Samhörighet: Att få vara en del av ett sammanhang och göra saker tillsammans med andra.
– Transcendens: Att bidra till något som är större än en själv och känna sig del av en längre kedja mellan generationer.

Meningsfullhet kan stärka människors välbefinnande och motståndskraft mot psykisk ohälsa. Det ideella engagemanget kan erbjuda just detta möjligheten att vara en del av något större.

De pratade också om det som kan kallas det underbara lidandet. En regnig fotbollscup, där allt kanske inte går som planerat, kan bli ett av de minnen som deltagarna ser tillbaka på med störst glädje. Det är ofta upplevelserna vi delar och övervinner tillsammans som skapar starka band.

En annan intressant aspekt var Benjamin Franklin-effekten, som illustrerar hur en tjänst eller en hjälpande handling kan förändra en relation. Att be någon om hjälp kan skapa en känsla av ömsesidighet och öppna dörren till en närmare relation.

Det kan också vara en väg in i ideellt engagemang. Om människor får möjlighet att bidra med något litet kan det bli början på ett större engagemang.

Avslutningsvis betonades vikten av positiv förstärkning. I stället för att fokusera på det som blir fel kan vi uppmärksamma det som fungerar. För att beröm ska få effekt behöver det vara nära i tid, konkret och tydligt beskriva varför handlingen gjorde skillnad.


Från öppen dörr till verklig inkludering

Efter lunch tog Frida Hasselblad, senior rådgivare inom mångfald och inkludering på Stiftelsen Allbright, vid med en fråga som många organisationer behöver ställa sig: Vilka når vi och vilka når vi inte?

Att vilja vara inkluderande är en sak, att skapa verksamheter där människor med olika bakgrunder och förutsättningar faktiskt kan delta är något annat.

Frida Hasselblad lyfte att organisationer har stora möjligheter att påverka sina egna strukturer och arbetssätt. Det handlar om att se hela medlemsresan från att en person först får upp ögonen för verksamheten, till att hen känner sig välkommen och får möjlighet att påverka.

En medlemskampanj måste exempelvis motsvara det som organisationen faktiskt kan erbjuda när den nya medlemmen väl kliver in genom dörren. Annars riskerar goda intentioner att leda till besvikelse och att människor väljer att lämna.

Hon lyfte också skillnaden mellan att anpassa verksamheten efter normen, att göra individuella anpassningar i efterhand och att redan från början skapa lösningar som fungerar för så många som möjligt.

Standardiserad inkludering, där tillgänglighet och olika behov byggs in i verksamheten från start, kan göra det enklare att välkomna fler. Riktade satsningar och individuella anpassningar kan sedan komplettera detta.

Men för att lyckas behöver organisationer identifiera de hinder som står i vägen för engagemang. Det kan exempelvis handla om:
– Kostnader och tid – det ska vara möjligt att delta utan att engagemanget blir ekonomiskt eller tidsmässigt övermäktigt.
– Transport och geografi – avstånd och brist på kommunikationer kan begränsa möjligheten att delta.
– Språk och digital tillgänglighet – information och aktiviteter behöver vara tillgängliga för människor med olika förutsättningar.
– Sociala koder och nätverk – det ska inte krävas att man redan känner någon eller förstår föreningslivets oskrivna regler.
– Förkunskaper och förebilder – människor behöver kunna komma in utan att känna att de måste kunna allt från början.
– Rädslan för att inte passa in – känslan av att vara annorlunda kan bli ett hinder redan innan någon har tagit steget in.

Att sänka trösklarna handlar alltså inte bara om att öppna dörren. Det handlar också om att se till att människor känner sig välkomna, får förutsättningar att delta och vill stanna kvar.


Civilsamhället, en demokratisk träningsarena

Dagens näst sista föreläsare var Ali Abdelzadeh, lektor vid Högskolan Dalarna, som satte det ideella engagemanget i ett större demokratiskt sammanhang.

Han lyfte att endast en mindre andel av världens befolkning lever i öppna demokratier och beskrev demokratin som mer än ett politiskt system. Den är också ett samhällsprojekt som behöver byggas och underhållas gemensamt.

Demokratiska färdigheter utvecklas genom att människor får möjlighet att öva på att lyssna, debattera, förhandla, samarbeta och fatta välgrundade beslut. Skolan är en viktig arena för detta, men också civilsamhället och det ideella föreningslivet.

Genom att delta i föreningar får människor möjlighet att utveckla kunskap och förmågor, stärka sin politiska självtillit och bygga mellanmänsklig tillit och tolerans.

Det handlar om att skapa förutsättningar för samhällsengagemang och att ge människor en röst i frågor som påverkar deras vardag och framtid.

Ali Abdelzadeh lyfte därmed civilsamhällets betydelse både som röstbärare och som gemenskapsskapare. Ideella föreningar kan vara platser där människor inte bara engagerar sig i en gemensam fråga, utan också lär sig att delta i och forma ett demokratiskt samhälle.


En dag som väckte nya perspektiv och framtidstro

När konferensen närmade sig sitt slut fick Karin Ernlund, generalsekreterare för Ideella Sverige, möjlighet att avsluta konferensen. Hon uttryckte stolthet över en givande dag och lyfte betydelsen av det arbete som görs i ideella föreningar runt om i Sverige.

Ideella Sverige arbetar för att skapa goda förutsättningar för allt det fantastiska engagemang som varje dag tar form i föreningar och organisationer över hela landet.

Konferensens olika föreläsningar och samtal visade att det inte finns en enda väg in i det ideella engagemanget. För vissa börjar det med att någon ställer en fråga. För andra med en önskan att göra skillnad, hitta gemenskap eller bidra till något större.

Men en sak återkom genom hela dagen: människor behöver känna sig välkomna, behövda och uppskattade för att vilja engagera sig.

Att sänka trösklarna handlar därför inte bara om att få fler att komma in, det handlar också om att skapa organisationer där olika människor kan bidra på sina egna villkor, utvecklas tillsammans och känna att deras insats spelar roll.

För när fler får möjlighet att engagera sig, stärks inte bara föreningslivet utan också gemenskapen och demokratin i hela samhället!