Det finns platser man bor på och så finns det platser man tillhör, Edsbyn är en sådan plats. En liten ort i Hälsingland, med drygt 11 000 människor i kommunen, där skogen möter bygden och där människor i generationer har lärt sig att man får göra jobbet själv. Här har man byggt saker med händerna, snickrat, odlat, drivit företag, ställt upp och och spelat bandy.
Edsbyns bandy är sprungen ur samma jordmån som Edsbyns företagaranda: ödmjukhet, envishet, hårt arbete och en stark tro på att man kan åstadkomma något tillsammans. Det är kanske därför bandyn blivit så mycket mer än en idrott, det är därför Arenan ibland kallas Bandykyrkan och det är därför en bandymatch i Edsbyn kan kännas som om en hel bygd är med.
”Vi är byn”
När Christian Fagerhov berättar om Edsbyn är det svårt att inte förstå att det här är något annat än en vanlig elitidrottsförening. Han pratar om pensionärsgruppen som hjälper till, om snickarna, om kyrkan, om alla de människor som på olika sätt bidrar utan att nödvändigtvis synas. Det är ideell kraft i sin renaste form.
Människor som säger: ”Det här är vårt och det här måste vi hjälpas åt med. Det är en fantastisk konkurrensfördel, för man kan köpa en spelare, man kan anställa en tränare, man kan investera i teknik, men man kan inte köpa den känsla som uppstår när hundratals människor på en liten ort känner att föreningens framgång också är deras egen.
Den måste förtjänas, generation efter generation.
Gnosjöanda på bandyis
Edsbyn har en lång och stark tradition av företagande och entreprenörskap. Edsbyverken och den klassiska pinnstolen är en självklar del av ortens industrihistoria och än i dag präglas bygden av framgångsrika företag som exempelvis Svenska Fönster, som ingår i Dovista-koncernen. Bakom denna tradition finns en stark entreprenörsanda, något som påminner om den klassiska Gnosjöandan, där företagsamhet, drivkraft och samverkan har varit avgörande för bygdens utveckling.
Man hjälper varandra, man hittar lösningar, man arbetar hårt, man ger inte upp bara för att förutsättningarna är mindre än någon annanstans. Det är en kultur som även finns i bandyn och det är ingen slump. För framgångsrika företag och framgångsrika idrottsföreningar har något gemensamt: De byggs av människor som stannar kvar och gör jobbet över tid.
Christian återkommer till just det, samma människor, över tid. Många saker som gjorts och sedan blivit kvar. Det är, enligt honom, en av de stora framgångsfaktorerna och det är en oerhört viktig lärdom.
Företagen är inte några som bara stöttar bandyn, vi hör ihop med dem. På 60-talet hade laget med sig pinnstolar från Edsbyverken ut på isen på Stockholms Stadion. Och vår lagkapten Ted Hedell jobbar på Svenska Fönster. Det gör också den mest framgångsrika bandyspelaren i modern tid, Jonas Edling.
Framgång handlar inte alltid om att hitta nästa stora lösning. Ibland handlar den om att göra många små saker rätt och fortsätta göra dem, år efter år.
Från Smygehuk till Norra Lappland
Det är nästan svårt att förstå när man står mitt i Edsbyn, men bandyn har gett den lilla orten en räckvidd långt utanför Hälsingland.
Christian beskriver supporterkulturen som bandyns motsvarighet till Leksands hockeykultur, supportrar från Ale Stenar till Norra Lappland bryr sig om Edsbyn. Det är en fantastisk tanke. En liten ort har skapat ett varumärke, som människor långt bort känner en relation till och mitt i allt står Edsbyn.
Inte som någon storstad, utan som en liten bygd som vägrat låta storleken bestämma ambitionerna.
När hela byn bryr sig
Det är här den verkliga styrkan finns, folk på bygden bryr sig. Det är en enkel mening, men den betyder allt. De bryr sig om laget, de bryr sig om ungdomarna, de bryr sig om arenan, de bryr sig om föreningens framtid och de bryr sig om vad bandyn betyder för hela Edsbyn.
För vad skulle Edsbyn vara utan bandyn? Det är en fråga som Christian själv ställer och det är en relevant fråga.
För bandyn är inte bara underhållning, den är en mötesplats.
Det lilla fiket är öppet nästan varje dag. Människor kommer in, tar en kaffe, pratar, träffas, köper tröjor och diskuterar det som hänt och det som ska hända. Arenan blir en samlingspunkt, föreningen blir en social struktur och matchdagen blir en gemensam upplevelse.
Det är samhällsbyggande på riktigt.
Bandykyrkan
Det finns något vackert i att arenan ibland kallas Bandykyrkan, för människor går dit för att träffa andra, för att dela en upplevelse, för att hoppas, för att sörja, för att jubla och ibland för att bara känna att man är en del av någonting.
När Edsbyn vinner mår bygden bra, när laget går dåligt känns det.
Christian berättar om katastrofkänslan efter förlusten mot Villa för två år sedan, det säger mycket.
För om en match kan skapa sådan sorg, då betyder föreningen något på riktigt och när laget sedan går från att sluta sjua i serien till att vinna SM-guld förra året blir berättelsen ännu starkare.
Det är Edsbyn i ett nötskal, man kan vara nere på knä och ändå resa sig.
10 guld på 12 försök på 2000-talet
Historien talar sitt tydliga språk. Edsbyn har vunnit 10 av 12 SM-finaler man spelat på 2000-talet (14 totalt). Det är inte längre en tillfällighet, det är en kultur, men det är också viktigt att förstå vad som finns bakom siffrorna.
För Christian beskriver inte någon magisk formel, han beskriver människor, materialare med mängder av SM-guld, ledare som stannar kvar, personer som kan föreningen, människor som känner varandra, kunskap som förs vidare rutiner som fungerar och framför allt: samma människor som bygger vidare på det som redan fungerar.
Det är där Edsbyn har sin verkliga styrka.
En arena som hela bygden äger
Ett annat exempel är arenabolaget. För 25 år sedan var Edsbyn först i landet med sin modell och i dag drivs arenan med en organisation där många olika krafter bidrar. Det är egentligen samma tanke igen, arenan är inte bara en byggnad, den är en mötesplats, en tillgång för bygden, en plats där människor möts och där företagsliv, föreningsliv och invånare korsar varandra.
När Dovista nu byter namn på arenan och skyltarna kommer upp under vecka 40 blir det ännu en del av berättelsen om hur näringslivet och bandyn hänger ihop. Företagen behöver bygden, bygden behöver företagen och föreningslivet binder samman mycket av det. Det är ett kretslopp.
Alla under 18 går in gratis
Det finns kanske inget tydligare exempel på vad bandyn betyder för framtiden än satsningen på barn och ungdomar.
Edsbyverken sponsrar så att alla under 18 år går in gratis, det är mer än en biljett, det är en investering i nästa generation.
För tänk på vad som kan hända när en tioåring kan gå in på arenan och se sina idoler utan att ekonomin hemma avgör om det är möjligt. Kanske föds en dröm där, kanske sitter nästa Per Hellmyrs på läktaren, kanske är det där nästa landslagsspelare bestämmer sig: ”Det är det där jag vill göra.”
Per Hellmyrs, beviset på att drömmen kan bli verklighet
På tal om drömmar, det finns namn som blivit större än sina egna prestationer. Per Hellmyrs är ett sådant namn i Edsbyn.
Han är en del av den moderna bandyhistorien och en spelare som för många unga Edsbybor blivit själva bilden av hur långt en spelare från den här bygden kan nå.
Men det fina är att Per inte bara representerar framgång, han representerar möjligheten, för den unga spelaren är budskapet enkelt:
Du behöver inte komma från Stockholm, Göteborg eller någon annan stor stad för att bli bäst.
Du kan komma från Edsbyn, du kan börja på samma is, du kan drömma samma dröm och kanske en dag stå där själv.
Det är vad förebilder gör, de flyttar gränsen för vad barn tror är möjligt.
Christian berättar också om sin egen generation och om kamratskapet med Hellmyrs. Det blir ytterligare en påminnelse om hur liten världen kan vara i Edsbyn och hur nära de stora berättelserna faktiskt finns.
Legenderna är inte några avlägsna figurer, de finns här, de har vuxit upp här och de har stått på samma is.
Framtiden är ungdomarna
Samtidigt är det här kanske den största utmaningen, ungdomarna. För en stark tradition får aldrig bli en ursäkt för att slå sig till ro.
Christian är tydlig med att det behövs nya sätt att möta nästa generation. Där kommer tekniken in, kamerabevakning, analys, video, spelare som får möjlighet att förstå vad som faktiskt händer på planen.
Edsbyn har investerat i kompetens kring analys och spelarutveckling, det handlar om att bryta ner bandyn: Vad är det vi behöver göra för att skapa skillnad på planen?
Det är en modern fråga i en förening med väldigt gamla rötter och kanske är just den kombinationen Edsbyns stora möjlighet.
Vi vill leda utvecklingen. Självklart tittar vi på andra bandyklubbar, men också på andra sporter och på vad som händer helt utanför idrotten.
Tradition + nytänkande, det gamla som fungerar och det nya som behövs.
Fotboll, bandy och nästa steg
Christian själv har bandyn i blodet, men också fotbollen. Han spelade bandy till 19 års ålder och har arbetat inom Svenska Fotbollförbundet, bland annat med spelarutveckling på nationell nivå.
Det ger perspektiv, han vet hur andra idrotter arbetar. Han har sett utvecklingsmiljöer i Gästrikland, Hälsingland, Dalarna och Uppland. Han vet hur viktig analys och spelarutveckling blivit och nu handlar det om att ta den kunskapen in i Edsbyn.
Att göra bandyn ännu bättre, inte för att förändra det som gjort Edsbyn framgångsrikt.
Utan för att säkerställa att framgångskulturen kan leva vidare.
Forza, ett nytt sätt att möta unga
För att locka ungdomarna måste sporten också vara rolig. Offensiv, modern och engagerande.
Därför tittar Edsbyn på nya sätt att skapa relationer till de unga, bland annat genom appen Forza, liknande initiativ som finns i andra elitföreningar. Men tekniken är bara ett verktyg, den riktiga nyckeln är mötet.
Att se ungdomarna, att prata med dem, att låta dem komma nära spelarna, att visa video, att skapa förebilder och att göra dem delaktiga.
För en förening överlever inte genom att berätta för nästa generation hur bra det var förr. Den överlever genom att få nästa generation att känna: ”Jag vill vara med och skapa framtiden.”
”Vi är byn”
De tre starkaste orden i hela berättelsen: Vi är byn, inte: vi är klubben, inte: vi är laget, utan: Vi är byn!
Där finns hela filosofin, pensionärerna, företagarna, snickarna, ledarna, föräldrarna, ungdomarna, spelarna, supportrarna, företagen och alla de som kanske aldrig sätter sin fot på isen men ändå känner att Edsbyns bandy är deras.
Samtidigt är det viktigt för oss att Byn är öppen. Du behöver inte komma från Edsbyn för att säga ”Vi är Byn”.
Det är därför Red Farmers betyder så mycket. Supporterklubben som är ytterligare en del av den här väven människorna som sjunger, reser, stöttar och visar att kärleken till klubben inte tar slut när matchen är över.
Och det finns en annan styrka
Edsbyn har låg spelaromsättning, det är lätt att underskatta vad det betyder. När människor stannar kvar skapas kunskap, när ledare stannar kvar skapas trygghet, när materialare, tränare och andra nyckelpersoner blir kvar skapas erfarenhet och när en ny spelare kommer in i den miljön får han eller hon inte börja om från noll.
Man kliver in i något som redan finns, det är därför samma människor över tid blir en framgångsfaktor. Det finns ett minne i organisationen, man kommer ihåg vad som fungerade och man kommer ihåg vad som inte fungerade.
Nästa generation måste få ta plats
I dag har föreningen omkring 700–800 medlemmar och en stor ungdomsverksamhet. Över 50 spelare i dagens Elitserie har gått på bandygymnasiet i Edsbyn och tre elitlag finns därmed i andra föreningar.
Det är inte bara siffror, det är en pipeline, en möjlighet att låta den egna bygden fortsätta producera människor och spelare som kan nå toppen.
Men ungdomsverksamheten är också större än elitidrotten, för alla blir inte elitspelare och det är helt okej.
För föreningen kan ändå ge dem något som kanske är ännu viktigare: Vänner, självförtroende, ansvar, gemenskap och minnen för livet.
Och så den där siffran
21 miljoner kronor, så stor är omsättningen. 3,2 miljoner kom från 50/50-spelet förra året, det säger något om engagemanget.
För människor köper inte bara en lott, de köper en möjlighet att bidra, de säger, med sina pengar: ”Jag vill att det här ska finnas.”
Det är kanske den finaste formen av supporterskap.
Man kan kalla det bandy
Men det är egentligen något större, det handlar om samhällsbygge, om identitet, om stolthet, om företagande, om barn och ungdomar, om människor som hjälper varandra, om en liten ort som vägrar tänka litet och kanske är det därför Edsbyn är så fascinerande.
För när man skrapar på ytan av bandyframgångarna hittar man inte en enkel förklaring, man hittar en hel kultur. En företagaranda, en föreningsanda, en ödmjukhet, en envishet och en märklig kombination av att vara både väldigt patriotisk och väldigt ödmjuk.
Man vet att man är liten, men man tänker inte låta det hindra en.
Nästa gång lamporna tänds
Nästa gång när lamporna tänds över bandyisen i Edsbyn, adrenalinet börjar stiga och ljudet från läktaren börjar växa stanna upp en sekund, titta runt, se pensionären som varit med i decennier, se snickaren som hjälpt till, se företagaren, se föräldern, se barnet som för första gången står på läktaren och tittar på sina idoler, se spelaren som en gång själv satt där och drömde, se Per Hellmyrs-generationen och se nästa generation som står på tur.
Då förstår man, det är inte bara en match, det är inte bara ett lag, det är inte bara en förening. Det är en bygd som har byggt någonting tillsammans och det är det som är Edsbyns allra största framgång. Inte de 12 SM-gulden, inte alla finalerna, inte ens de stora spelarna, utan att man har lyckats skapa något som är mycket svårare att åstadkomma: En plats där människor känner att de behövs.
En plats där en pensionär, en företagare, en ungdomsspelare och en elitspelare på något sätt kan vara en del av samma berättelse. Där en liten ort kan skapa ett varumärke som supportrar följer från Smygehuk till Norra Lappland, där en arena kan bli en kyrka, där ett fik kan bli en mötesplats, där en spelare kan bli en legend och där ett barn kan se ut över isen och tänka: ”En dag är det jag.”
Det är där framtiden börjar, inte i de stora orden, utan i gemenskapen, i arbetet, i människorna, i stoltheten och i den där envisa känslan som verkar finnas djupt rotad i Edsbyn: Vi är kanske inte störst, men vi vet vilka vi är, vi vet hur man jobbar, vi vet hur man ställer upp och när vi gör det tillsammans då kan vi åstadkomma nästan vad som helst.
För i Edsbyn åker ingen ensam, när laget går ut på isen, då följer hela byn med. Vi är byn!
