Det finns en bild av framgångsrik ungdomsidrott som få ifrågasätter. Ju tidigare ett barn kommer in i en välrenommerad akademi, desto bättre. Ju mer familjen investerar, desto större chans att det betalar sig. En ny rapport från Centrum för idrottsforskning, ”Den allvarsamma leken”, sätter ord på vad den bilden faktiskt kostar. Vi välkomnar den. Den bekräftar mycket av det vi redan byggt vår verksamhet för att undvika.
En Ferrari på uppfarten
Forskarna Stefan Wagnsson, Johan Högman och Krister Hertting har intervjuat 41 föräldrar till barn i svenska fotbollsakademier. En pappa sammanfattar vad platsen faktiskt signalerar:
Jag brukar säga att tillhöra en viss akademi är som att ha en Ferrari på uppfarten. Spelar ens barn i en sådan akademi, då vet alla vad det innebär.
Selektion sker ibland redan vid åtta, nio års ålder. Och en pappa beskriver rakt av vad logiken bygger på:
Det är en suverän affärsidé för klubbar. Jag menar att en förälder som har drivit sitt barn genom en akademiverksamhet har lagt miljoner på det, och sen så ”cashar” klubben in när de säljs.
Ansvaret individualiseras. Privatträning blir en investering mot att inte bli bortselekterad. Laget blir sekundärt till det egna projektet. Internationellt når 1–10 procent av akademipojkarna proffsnivå. Resten har betalat, känslomässigt och ekonomiskt, för en plats de flesta aldrig fick utväxling på.
Strategin som redan svarade
Det som slår oss när vi läser rapporten är hur tydligt den speglar mot vår egen Strategi 2030, klubbad innan studien publicerades. Fyra fokusområden. Fyra, i praktiken, motargument.
Medlemmar. Vår strategi sätter trivsel, välmående och idrottslig utveckling i centrum för alla, inte urval för få. Vi mäter framgång i hur många som stannar och mår bra. Vi tror att fokus på vår värdegrund är viktig för att just få fler att stanna och må bra.
Förmågor. Strategin pekar mot gemensam kapacitet: ekonomiska resurser, anläggningar, kompetenta ledare, byggda i klubben. Vi vill att utveckling ska vara något klubben bär tillsammans med familjen, inte något familjen bär ensam för klubbens räkning.
Idrott. Vi vill stärka både klubbkänslan och individen genom ett brett utbud. Vi vill uppmuntra spontanidrott och i möjligaste mån uppmuntra att vara aktiva i flera idrotter, gärna inom NSK men annars via andra föreningar.
Samhällsaktör. Vår strategi handlar om att bygga förtroende i närsamhället, inte att extrahera värde ur det. Ställ det mot citatet om akademin som ”en suverän affärsidé” där klubben cashar in på föräldrars miljoninvesteringar. Det är två helt olika sätt att se på relationen mellan förening och familj.
Tillväxt är inte målet
Vår strategi siktar mot 5 000 medlemmar 2030, upp från dagens 3 700. Det är lätt att läsa som ett tillväxtmål bland andra. Det är det inte. Som vår klubbchef Kristian Svensk uttryckt det: det finns inget självändamål i att växa. Tillväxten är en indikation på att vi gör något bra. Vår strategi går åt andra hållet: bredda tillträdet, hålla kostnaden kollektiv, och lita på att fler som mår bra och stannar längre bygger en starkare förening än färre som pressas hårdare.
Vi bad inte om den här studien för att bekräfta oss själva. Men när den ändå gör det, är det värt att säga högt. Det finns ett annat sätt att bygga idrott på. Vi har redan skrivit ner det.
Albin Edin kommunikatör, Norrtulls Sportklubb
Källa: Wagnsson, S., Högman, J. & Hertting, K., ”Som en Ferrari på uppfarten”, i ”Den allvarsamma leken”, Centrum för idrottsforskning. Läs rapporten HÄR
Den 28 augusti öppnar Norrtulls SK grindarna på Bellevue BP för NSK-dagen 2026. Det är den stora årliga medlemskvällen, öppen för hela Vasastan, och i år är det extra anledning att fira. NSK fyller 100 år! Mer information hittar du HÄR.
