I Alstermo bor knappt 900 människor. Ändå finns här en handbollsklubb som lockar hundratals till matcherna, spelare från flera länder och drömmar om att bygga ut arenan. Men Amo Handboll är mer än ett elitlag, det är berättelsen om en hel by som bestämt sig för att göra något tillsammans.
I den lilla småländska orten, med omkring 900 invånare, är det svårt att prata om Amo Handboll utan att samtidigt prata om människorna runt omkring. Om företagen, om skolan, om funktionärerna, om ICA-besöken där alla känner alla, om den äldre generationen som fortfarande tvättar matchkläder, om spelarna som flyttat hit från andra länder och på kort tid blivit en del av samhället och framför allt: om viljan.
För i Alstermo finns en gammal tanke som fortfarande lever: Ska det bli något, då måste man ta tag i det själv. Det är kanske den enklaste beskrivningen av hur Amo Handboll har kunnat växa fram.
Vi träffas i restaurangen på Folkets Hus och äter lunch tillsammans med spelarna i laget. Det dröjer inte länge innan vi är inne i det gemytliga tugget, en spelare kommer från Island, en annan från Danmark och en tredje är uppvuxen i Alstermo. Samtalet rör sig fritt mellan handboll, livet i byn och vardagen utanför planen.
Så kommer frågan om någon behöver jobb. Klubbchefen vänder sig till killen som sitter bredvid och frågar om han inte möjligtvis har en lucka på jobbet. Några meningar senare är saken klar och spelaren har fått ett jobb, på sittande fot.
Samtalet fortsätter precis som om inget särskilt har hänt. Det är varmt, avslappnat och familjärt och det är just här, runt lunchbordet på Folkets Hus, som man förstår vad som gör Alstermo och Amo Handboll så speciellt.
Från spelare till klubbchef
När Hanna Karlsson börjar i rollen som klubbchef är det på många sätt en naturlig fortsättning på ett liv i föreningen. Hon har själv spelat handboll i Alstermo, fem år med damerna, tills hon var omkring 20 år. Hon var vänsterhänt högernia och hon fastnade för sporten av samma anledning som så många andra. Kampen, farten, gemenskapen och alla målen.
Handboll är, som Hanna beskriver det, en gentlemannasport med mycket mål. Det var också på en träning som hon och Tommy Björsne lärde känna varandra. Tommy har en lång historia med föreningen. Han spelade i Alstermo IF från sju års ålder och upp till 22, och hann till och med sitta på bänken i allsvenskan.
I dag är rollerna annorlunda, Hanna är ny klubbchef och Tommy är en av de personer som under många år burit föreningen och dess verksamhet framåt. Ingen av dem har särskilt långt till det där gamla Alstermotänket: Om ingen gör det, blir det inte gjort.
Det innebär också att mycket är nytt, vad ska en klubbchef egentligen göra? Svaret blev: bygga sin egen arbetsmetod.
Det är mycket som man behöver få struktur på, berättar Hanna.
För Amo Handboll har på många sätt blivit större än den traditionella föreningskostymen och det kräver nya sätt att arbeta.
En stor klubb i en liten by
Det är egentligen det som gör Amo HK så fascinerande, en stor klubb i en liten by.
Amo Handboll bröt sig ur Alstermo IF för ungefär tio år sedan. Alstermo IF är fortfarande en bredd förening som 2027 fyller 100 år med bland annat fotboll, gymnastik, padel, orientering och skidor, men handbollen har fått sitt eget liv och vilket liv det blivit.
På läktaren kommer det omkring 400 personer i snitt och det är lätt att förstå varför människor i bygden bryr sig. Här finns inte bara ett lag, här finns spelare som är födda och uppvuxna i området. Fyra–fem egna produkter finns med kring A-laget, samtidigt som flera unga Alstermospelare utvecklas genom samarbetet med Kalmar där sex Alstermokillar spelar i nuläget och det är en viktig del av verkligheten i en liten ort.
För underlaget räcker inte alltid till, rena årskullslag är helt enkelt svåra att få ihop, folk flyttar efter gymnasiet, barnafödandet har minskat och i vissa årskullar finns bara två barn.
Därför handlar framtiden lika mycket om samarbeten som om att bygga själva föreningen.
Kalmar har blivit en viktig partner, Växjö ligger ungefär sju mil bort, Kalmar ungefär lika långt, Vetlanda åtta mil, Nybro fyra och Åseda tre. Det är avstånd som inte är speciellt vanliga i en storstadsklubb, men i Alstermo är det en del av vardagen.
En stark entreprenörsanda i den lilla bygden
Tommy Björsne, som till vardags är vd på Amo Drageri, tar sig tid att visa oss Alstermo. Vi åker runt i bygden, ser det gamla pappersbruket och får en bild av hur orten har förändrats genom åren. Han visar var spelarna bor, vi träffar några av de engagerade företagarna på orten och besöker förstås Amo kabel, företaget som på många sätt är en del av själva berättelsen om Alstermo.
Här blir det tydligt att det finns en stark entreprenörsanda i den lilla bygden. Amo kabels framgångssaga tog sin början 1992, när det första bolaget grundades. Med ett konsekvent fokus på teknisk utveckling, modernisering och kundanpassade lösningar har företaget vuxit till en framgångsrik internationell kabelkoncern. I dag består koncernen av flera bolag inom kabeltillverkning och distribution, men också verksamhet inom förnybar energi från sol, vind och vattenkraft. Huvudkontoret och den största fabriken finns fortfarande här i Alstermo, med hela 55 000 kvadratmeter produktionsyta.
Det är svårt att inte slås av kontrasten. Här, på en liten ort där alla tycks känna alla, finns företag med världen som arbetsfält. Det är just det som är så typiskt för Alstermo, man tänker stort, men glömmer aldrig var man kommer ifrån. Företagen, föreningslivet och människorna hänger ihop. Det finns en stolthet över bygden, men också en självklarhet i att man hjälps åt för att den ska fortsätta leva och utvecklas. När Tommy visar oss runt känns det nästan som att han inte bara visar en plats, han visar upp ett hem.
När handbollen blir en del av samhället
Det finns en särskild sorts gemenskap i små samhällen, alla känner alla. Man träffas på ICA, man vet vem som jobbar var, man känner familjerna, man vet vem som är läkare, vem som driver företaget och vem som står i sekretariatet på matchdagen.
En av de inflyttade spelarna har till och med konstaterat att han fortfarande har svårt att förstå hur alla kan känna alla.
Det var ju min granne, som är läkaren.
Just där finns en del av Amo Handbolls styrka, i en större klubb kan man komma till träningen, spela och sedan åka hem. I Alstermo går det inte riktigt till så. Här bor spelarna mitt ibland människorna som kommer och tittar på dem.
Sportchefen Minik Dahl Høehg, från Grönland, har själv bott i Alstermo i flera år. Spelare har kommit från Danmark, Island och Tyskland. Den tyske målvakten Phil Döhler och isländske Arna Brikar Halvdarsson är andra exempel på spelare som gjort Alstermo till en del av sin handbollskarriär och klubben försöker aktivt göra det lättare för spelarna att bli en del av samhället.
Handbollsfruarna träffas exempelvis några timmar före premiären, inte för att prata taktik, utan för att lära känna varandra. För det är så man bygger en bygemenskap.
30 personer krävs för en hemmamatch
På matchdagarna blir det särskilt tydligt, runt 30 funktionärer behövs för att dra runt en match. Sekretariat, kiosk, entré, material och tvätt. Allt det där som måste fungera för att 60 minuter handboll ska kunna spelas.
Snittåldern för funktionärerna ligger på runt 45 år och här finns både yngre och äldre, många har arbetat ihop under flera år och de har blivit supertajta.
Belöningen? En T-shirt och en biljett till en hemmamatch. Det är inte mycket i materiella termer, men det verkar vara ganska mycket värt ändå.
Jimmy Blad är en av dem som varit med länge. Vice ordförande, materialare och en av alla de människor som ser till att saker händer utan att särskilt många utanför föreningen tänker på det.
Jimmy har aldrig själv spelat handboll, han föddes 1952 och har sin idrottsbakgrund inom fotboll, ishockey och skidor. Han har bland annat åkt Vasaloppet åtta gånger, men ledare har han varit länge.
Redan 1977 började han som ledare i samband med DM. 1995 tog han ansvar för sonens lag och sedan 1999 har han varit engagerad i seniorhandbollen.
I dag bokar han bussar och mat och fungerar som materialare och han tvättar. Det är ett arbete som illustrerar ganska väl vad Amo Handboll handlar om. Jimmy startar tvätten, Tommy byter till tumlaren och sedan är matchkläderna redo igen.
Till och med ett par i 80-årsåldern, Rita och Gerd Ludvig från Älghult, hjälper till med tvätten. Det finns ingen arbetsbeskrivning för allt det där, det finns bara en känsla av att: Det här gör vi tillsammans.
Räkmacka, öl och handboll
Sedan finns pubgänget, åtta personer som sköter sig själva. Öl, räkmacka och ibland trubadurafton. Efteråt kan tränaren komma ner till B-hallen och ta en öl. Det låter kanske inte som elitidrottens mest avancerade strategi, men det är precis sådana detaljer som gör Amo till Amo.
För klubben försöker också återuppfinna själva matchupplevelsen. Efter pandemin förändrades publikens beteende, det blev enklare att stanna hemma, det blev billigare och man kunde se matcherna på distans.
Samtidigt blev det tydligt att handbollen behövde ge människor en anledning att komma till hallen. Därför handlar framtiden inte bara om resultatet på planen, den handlar om evenemanget.
Barn, vuxna och äldre ska känna att det finns någonting för dem. Stor pub, liten pub, ett hus utanför. Musik, gemenskap och handboll.
En hemmamatch ska vara någonting man går till, inte bara någonting man tittar på.
Framtidens Alstermo byggs också utanför planen
Det finns en större berättelse här. Amo Handboll är en del av ett samhälle som försöker skapa förutsättningar för människor att bo kvar, flytta dit och vilja stanna.
Alstermo Utvecklings AB har byggts upp med lokalt ägande. Företag och invånare är med och äger, det finns omkring 300 aktieägare och ett kapital på hundratusentals kronor som varit med och möjliggjort utvecklingen av bygden. Skolan är viktig, läkaren är viktig, företagen är viktiga, handbollen är viktig och det finns människor som genom generationer har förstått att de här sakerna hänger ihop.
Jan Blad och Erland Erlandsson, grundarna av Amo kabel, är två sådana namn. Genom företagsbygget och senare Jan och Erlands stiftelse har det skapats möjligheter för satsningar i bygden. Stiftelsen startade 2018 och människor och föreningar kan söka pengar till olika projekt: Lekparker, hjärtstartare, elljusspår, sådant som kanske inte alltid hamnar på tidningarnas sportsidor, men som betyder något på riktigt.
Hallen som ska bli ännu större
Nu väntar nästa kapitel och planerna på att bygga ut hallen är långt gångna. Kommunstyrelsen har sagt ja, men överklaganden har gjort processen längre, men klubben hoppas kunna sätta spaden i marken när alla delar fallit på plats.
Planen är en hall med omkring 1 200 platser och läktare på tre sidor. Det är en anläggning som känns nästan svindlande stor när man samtidigt tittar ut över ett samhälle med knappt 900 invånare, men det är också precis det som är poängen.
För i den högsta serien ställs det krav på arenakapacitet som är betydligt större. Amo HK har fått dispens eftersom det inte bedöms realistiskt att kräva samma förutsättningar av en liten ort. Ändå vill klubben framåt, inte för att bli någon annan, utan för att kunna fortsätta vara Amo HK.
De unga är framtiden
Samtidigt finns en oro, barnen är inte lika aktiva längre som i samhället i stort. Det är ett problem som måste tas på allvar.
Precis som på många andra håll har föreningslivet förändrats, färre barn föds, fler flyttar, konkurrensen om tiden är större och därför måste Amo HK hitta nya vägar.
Samarbetet med Kalmar är en, att få unga spelare att utvecklas är en annan.
Allex Hugosson har spelat i Växjö och nu tagit sig tillbaka till Alstermo. Axel tränar i Alstermo och spelar i Kalmar. Oskar har börjat gymnasiet i Kristianstad och varit med och tränat. Ture Edin flyttade till Ystad när han började gymnasiet och finns i dag i Ystads A-trupp.
Det är spelare som visar att den lilla orten faktiskt kan producera handbollsspelare på hög nivå och det är just där Amo HK största framtidsfråga finns: Hur får man ungdomarna att drömma stort utan att behöva lämna den lilla orten?
En klubb med rötter
Hanna själv vet hur starkt banden till Alstermo kan vara, hennes son Axel spelar fortfarande en del av sin handboll här och hela familjen är involverad i sporten.
Tommy har tillbringat merparten av sitt liv i föreningen, han har själv spelat, varit ledare och är fortfarande en del av maskineriet.
Det är samma berättelse som återkommer gång på gång, människor kommer tillbaka, söner och döttrar börjar spela, föräldrar blir ledare, ledare blir funktionärer, funktionärer blir styrelsemedlemmar och plötsligt har en liten ort byggt någonting som ser ut som en stor klubb.
Kanske är det därför det går att locka spelare från Danmark, Island och Tyskland. Inte bara för handbollen, utan för livet runt omkring, för lugnet, för sammanhållningen, för att man kan träffa människor på ICA och känna att man hör hemma.
Man behöver nästan inte låsa dörren, säger de med glimten i ögat.
Det är svårt att tänka sig ett bättre betyg på en plats.
23 september börjar resan
Den nya säsongen närmar sig, premiären spelas den 23 september i Helsingborg och den 26 september är det dags för hemmapremiär. Då kommer ännu en gång ungefär 30 funktionärer behöva få allt att fungera, någon står i entrén, någon fixar maten, någon sköter puben, någon sitter i sekretariatet, någon tvättar och någon kommer kanske stå bredvid planen och se en spelare som en gång sprang runt i Alstermos ungdomslag nu spela inför hundratals människor.
Det är då man förstår vad Amo Handboll egentligen är, det är inte bara laget på planen, det är människorna runt omkring, det är företagen som tror på bygden, det är barnen som drömmer, det är de äldre som fortsätter hjälpa till, det är spelarna som flyttar hit från andra länder och blir en del av samhället, det är alla de som köper en biljett, tar en räkmacka, hjälper till med tvätten eller stannar kvar en stund efter matchen och framför allt en envis tro på att storlek inte behöver avgöra vad man kan åstadkomma.
För Alstermo är litet, men drömmen är stor och när handbollen rullar igång i hallen är det inte bara sju spelare på planen, det är hela Alstermo som är på plan!
