Tänk att sätta sig i en kajak i Stockholm och paddla hela vägen till Helsingfors. För Björn Isvi och Karin Magnholt blev det verklighet i somras, ett äventyr på omkring 52 mil genom svensk, åländsk och finsk skärgård, över öppet hav och vidare mot den finska huvudstaden.
De flesta stora äventyr börjar: med tanken ”undrar om man skulle kunna…”. För Björn är längre paddlingsturer inget nytt. Han har bland annat paddlat mellan Strömstad och Göteborg och längs den norska kusten. När en tur väl är genomförd börjar tankarna så småningom vandra vidare, vad blir nästa?
Karin har också gjort flera längre turer tillsammans med Björn genom åren. Stockholm–Helsingfors blev därför ytterligare ett steg, längre, större och med ett tydligt mål.
Att paddla från A till B har en alldeles särskild lockelse, man vet var man börjar och vart man ska. Däremellan får havet och dagens förutsättningar bestämma mycket av vägen.
Från idé till avfärd
Det var egentligen inte ett projekt som planerades i månader eller år, tvärtom. De bestämde sig slutgiltigt ungefär tio dagar innan avfärd.
Vi brukar inte planera så långt i förväg när det bara är Karin och jag som ska iväg, berättar Björn.
Det är en del av deras sätt att leva, båda har gradvis lämnat den mer konventionella arbetslivsmallen och pusslar i stället ihop sin tillvaro på olika sätt.
Karin har arbetat med bland annat LSS-boende för barn och ungdomar och varit skridskoguide under vintern. Genom att arbeta koncentrerat under vissa perioder kan hon sedan få längre ledigheter och möjlighet att resa och vara ute. Nästa arbetsperiod blir ett par månader på en däckfirma under den intensiva hjulbytarsäsongen.
Björn har vi tidigare haft förmånen att berätta om här på Idrottshubben och vill du fräscha upp minnet klickar du HÄR.
Deras livsstil ger något som många längtar efter, möjligheten att faktiskt ta vara på en möjlighet när den dyker upp.
Vi behöver inte ha fyra veckor ledigt exakt en viss period, vi kan ha olika alternativ och åka dit där vädret är bäst säger Karin.
Ett äventyr på 52 mil
Den ursprungliga planen var att följa den svenska kusten upp mot Grisslehamn och därefter ta sig över till Åland, men havet och vädret fick säga sitt. Efter några dagar såg de att det fanns risk för att bli inblåsta i Grisslehamn i kanske upp till en vecka.
Det var inget de ville, i stället ändrade de rutten och gick ut via Kapellskär. Därifrån fortsatte de via Söderarm, till Flötjans fyr söder om Åland, den första skäret på den finska sidan. Det innebar en längre passage över öppet hav, 22 kilometer, istället för den planerade ruttens 12 km.
Vilken överfart det blev, Östersjön låg spegelblank, solen sken och de slapp dessutom de stora fraktfartygen.
Det var fantastiskt. Havet låg helt spegelblankt och lugnt, säger Björn.
Efter överfarten väntade ytterligare åtta kilometers paddling innan de slog läger på Ålandssidan vid Lågskär och därefter fortsatte skärgården hela vägen in mot Helsingfors.
Havet bestämmer
En sådan här tur kräver förstås respekt för väder och vind, men Björn menar att det inte behöver vara ett oöverstigligt äventyr för den som är vältränad, har erfarenhet och kan läsa vädret.
Det handlar minst lika mycket om att kunna anpassa sig.
Man måste anpassa sig efter havet och dagens förutsättningar. Att ta de vägar som faktiskt är möjliga är en del av tjusningen med paddlingen. Går det inte, får man vänta och ibland betyder det att planen får ändras.
De hade en hel vecka i reserv just för att kunna hantera dåligt väder. Totalt var de tillbaka i Stockholm efter ungefär tre veckor, det är också en viktig del av äventyret: att inte göra resan till en tävling.
Målet var Helsingfors, men det fanns ingen bestämd dag då de måste vara framme.
Fyra mil om dagen och tid att njuta
De första fyra dagarna upplevde Karin som de tuffaste. Då paddlade de omkring fyra mil om dagen och därefter väntade två vilodagar. För det är inte bara kilometerna som räknas.
De stannade, badade, utforskade öarna och tog sig tid att uppleva platserna längs vägen. I Mariehamn hälsade de på vänner och utanför Helsingfors besökte de en bekant. Väl framme i Helsingfors stannade de dessutom i två dygn.
Att vara på tur i två veckor är egentligen det bästa, mer än själva rutten säger Karin.
Livet på tur blir på många sätt väldigt enkelt, paddla, äta och sova. Allt som behövs finns i kajaken och man behöver inte så mycket mer.
Man blir en del av naturen och det går i ett tempo som är lagom för att ta in saker hela tiden, säger Björn.
Det är en av de största kontrasterna mot vardagen. När varje dag består av samma grundläggande saker blir det plötsligt tydligt hur lite som faktiskt behövs.
K2 – tillsammans hela vägen
Den här gången valde de dessutom att paddla en K2, en tvåmanskajak, trots att de normalt paddlar varsin K1. K2:an köptes bara två veckor före avfärd och gjordes i ordning ordentligt för att vara i toppskick inför turen.
Karin var först lite skeptisk, men valet visade sig fungera riktigt bra. Kajaken är stadigare och något snabbare, och när två personer paddlar tillsammans blir det lättare att navigera eftersom man hela tiden befinner sig nära varandra.
Den är dessutom ungefär 25 procent snabbare än vad Karin kunde paddla i sin K1, något som gör stor skillnad när mil efter mil ska avverkas. Björn är något starkare som paddlare, men genom att hjälpas åt jämnades skillnaderna ut.
När dagens paddling var över var de båda lika trötta och det är just det som gör en sådan här tur extra fin: att göra den tillsammans.
En spegelblank Östersjö
Vad var då det allra bästa? Det är svårt att välja en enda sak.
Den spektakulära skärgården, de små öarna och smultronställena längs vägen. Att få bada och vila när man själv vill, att hälsa på vänner och förstås den där speciella överfarten på 22 kilometer när Östersjön låg helt stilla.
Men framför allt handlar det om själva tillvaron, att vara ute i två veckor, att låta vardagen krympa till det allra enklaste och att paddla utan att jaga tiden.
När de kom fram till Helsingfors unnade de sig två nätter på hotell. Lite lyx efter veckorna i kajaken och tältet, även om Björn konstaterar att deras definition av guldkant kanske inte riktigt är densamma som andras.
Det blev dock en ganska sparsam guldkant, då vi har ganska tighta ekonomiska ramar då vi fokuserar på mycket friluftsliv och mindre arbetsliv. En livsstil som fungerar helt perfekt för oss båda, säger Björn.
De tog sedan färjan tillbaka till Stockholm. Kajakvagnen fick följa med i packningen och de bokade motorcykelplats för utrustningen. I Helsingfors hann de dessutom cykla runt på stadens styr- och ställ-cyklar innan hemresan.
Vad blir nästa äventyr?
Det vet de inte riktigt, än. Björn har däremot en idé som kanske kan bli verklighet någon gång framöver: att paddla mellan de skandinaviska huvudstäderna – Oslo, Köpenhamn, Stockholm och Helsingfors antingen som en sammanhängande tur eller i delar.
Men det är inte bråttom att bestämma, det fina är just att de kan vänta tills rätt möjlighet dyker upp. Rätt väder, rätt tid, rätt känsla och det är där den största inspirationen finns.
För det här är inte historien om två människor som måste planera ett år i förväg, köpa massor av specialutrustning och ta ledigt från livet för att genomföra ett stort äventyr. Det är snarare historien om två personer som har byggt en tillvaro där det finns utrymme att säga: ”Ska vi åka?”
Och ibland räcker det.
Våga titta lite längre
Karin har hållit på med friluftsliv sedan barnsben. Redan som fyraåring blev hon, som hon själv uttrycker det, ”släpad fram” av sina föräldrar över fjället. Genom åren har turerna blivit längre och erfarenheten större, men någonstans måste alla börja.
Nästa tur behöver inte vara Stockholm–Helsingfors, den kan vara en helg på hemmaplan, en ö man aldrig tidigare paddlat till, en natt i tält, en längre dagstur eller helt enkelt att ge sig ut på vattnet trots att man vanligtvis bara paddlar en kort sväng.
För varje gång flyttas gränsen lite.
Våga titta lite längre än där man är van. Det kanske inte är så stort som man tror, säger Björn,
Det är den bästa sammanfattningen av hela äventyret. Stockholm till Helsingfors låter stort, 52 mil låter långt, 22 kilometer öppet hav låter mäktigt, men när man delar upp det i dagar, öar, måltider, bad, lägerplatser och nya vyer blir det plötsligt något annat.
Ett paddeltag i taget och kanske väntar ditt eget lilla eller stora äventyr alldeles runt nästa udde.
Kul och härlig tur. Vi kan varmt rekommendera det! avslutar Björn.
